Aftonbladet – 19 september 1843, sida 3

som icke kunnat motstå alt gå in, sade med djupaste rörelse: Gud, Gud välsigne er! De lyckliga paren gingo att förena sig med :det öfriza sällskapet. För denna afton behöllo de glädjen inom sig sjelfva. — Fecken var gilvet, att fyrverkeriet skulle börja. En raketkista gick upp, som spridde sig i form af en krona. Utåt sjön, och långt borta på de andra bergen brunno de vackraste och mest storartade fyrverkeristycken. Under de mest omvexlande former syntes än den enas, än den andras af sällskapet namn. Slutligen såg man från ätta holmar, som lågo i en lång hbalfeirkel, namnet: Mathilda. Man såg det ej slockna, ty vidt omkring upplystes nejden al bengaliska eldar, såsom hade det varit ljus dag. Men konsten afträdde åter sitt välde åt naturen, och de fridfulla stjernorne blickade ner öfver detta eden, hvilket Gud gifvit oss förmågan att återför värfva, om vi lyda hans bud. SLUT.