Aftonbladet – 18 september 1843, sida 2

— Nu för tiden befinne vi oss riktigt i Tivoli-! farten. I går afton var åter en sådan eklärering å la T. uti Kirsteinska husets trädgård, utmärkt smakfull, hvarest man dessutom för samma entröafgift. fick se lindansning, m. m. Allt detta synnas fortfarande af den vackraste väderlek. TEATER. Den nya teatern biöd i Lördags på tvänne nya cken, hvilka äfven annonserades i Lördagens Aftonblad. . Tysty är en tvåaktskomedi af Scribe, hvars original redan för flera år sedan uppfördes i Paris. Den ryktbare teaterförfattaren har här, med sin kända ovanliga förmåga att sammanväfva intriger, behandlat. em; episod utur det ryska hofvets ehronique seandaleuse under kejsarinnan Catharina 1I:s rezering. Men får ej se den ryktbara monarkinnan sjetf på scenen, men väl hennes allsmäktige gunstlipg Potemkin, som föreställes af Hr Torstow med dennes vanliga, alltid utmärkta talang: för öfrigt en ung grefvinna Braniska, Potemkins nidce (fru Gille) och en ung polsk officer Ladislaus (herr Björkman), dödligt kär i den unga grefvinnan, med hvilken han dansat i Warsehau och för hvars skull han enkom begifvit sig till Petersburg. Här råkar han i sällskap med en man vid namn Grezorieff, åt hvilkan han förtror sin hemlighet, men som till all otycka är ingen annan än Poterakin sjelf, hvilken under en vandring incognito gifvit sig detta namn. Hirigzenom kommer den unge mannen på mer än ett sätt i klämman, helst hans historia genom Potemkin blir bekant för kejsarinnan. Men en ännu märkligare omständighet är, att majestätet sjel! råkar fatta tycke för Tadislai person, och häraf uppstå de mest egna qui pro quo och äfventyr, med hvilka författaren förstår att spänna uppmärksamheten från början till slut. . Sjelfva Potemkins favoritvälde hotas, men han slår fintligt en knut på tråden genom ett hastigt giltermål. Vi vilje ej närmare detaljera innehållet, emedan sjelfva pjesen förtjenar att ses. Visserligen förekomma deri några kinkiga punkter, af samma beskaffenhet, som dem man träffar i fröken de Belle Isle, Richelicus första vapenbragd, m. fl. dylika, men de äro af författaren behandlade med en ganska lätt hand, och äfventyrets egenskap: al historik gifver ett ökadt intresse åt de förvexlingar af personer och det lekande skämt hvaraf stycket är uppfylldt. Taktäckaren, skådespel af Angely, är en liten obetydlig, men temligen underhållande: enaktspjes, som likväl genom så kallade tablåer, d v. s. genom ett blått förhänges framdragande mellan scenerna , skäligen uttänjes. Denna fason att genom ett sådant förhänge undvika besväret af. scenförändringar för öppen ridå, förskrifver sig egentligen ifrån den kungliga teatern, men vi: förstå icke hvarföre den nya teatern skall efterapa den äldre just uti det klandervärda. Sådana afbrott kunna väl ursäktas, antingen då akterna eljest skulle blifva orimligt långa och åskådaren tröttas, eller ett längre tidrum. anses hafva passerat emellan åesärskilda tablåerna, ehuru vi, uppriktigt sagdt, ej inse skälet, hvarföre man ej då så gerna kan göra flera akter: men här hehöfdes detta på sin höjd Vid ett tillfälle, och i alla fall är det orätt att låta publiken vänta så länge. Är meningen egentligen, att derigenom draga ut på tiden, så tro vi visserligen icke, att man dermed gör publiken en tjenst; ty att komma sent hem kan i och för sig sjelf icke vara så särdeles behagligt för någon apnan än den, som tilläfventyrs väntar sig en sparlakanslexa. För öfrigt var herr Stjernström, som. hade den hulvudsakliga rollen i detta stycke, rätt treflig, raen nog starkt maniererad. En ung taktäckare kryper undan ett hällregn in i en vindskammare Ider fönstret är öppet, får här det infallet, at Iframför en spegel smycka ut sig med en der bo ende ung herres kläder, medan denne är borta och öfverraskas härunder afnågra utskickade, som tagande honom för den rätta hyresgästen, föra ho nom snart sagdt med våld till en advokat, a Ihvilken taktäckaren underrättas, att han är ark vinge till en million. — Förbluffad och rädd att blifva tagen såsom tjuf, föres han vidar till presentation hos en mängd slägtingar, del han bär sig rätt putslustigt åt, tills misstaget slut ligen upptäckes genom en eldsvåda i samma hus der första scenen passerat och dervid han råka rädda den verklige millionären, den unge man nen, som kläderna. tillhört j i BOKHANDELS-BULLETIN, ViaStrödda Tankar om sambandet mellan Folkskola Immdustri och Fattigvård; yttrade vid Medel