Aftonbladet – 18 september 1843, sida 2

a EE ——— 9 enn tt fråga hvem den okände var. Gud vet hvad 1et kan vara för enn, eade gårdsfogden. Han talar så underligt, så det är ingen menniska istånd alt förstån, och så skall han vara så obegripligt långt bort ifrån, så att det skall. vara ända : vid verldens ände, Di säger att han skall bli måg i huset — vet jag om det är sannt eller, inte. Delta var just inte egnadt att sätta Alsstor i det bästa lynne. Han sökte väl att filosofera bort sina plågsamma tankar med den reflexionen, att ban icke hade några anspråk På Mathilda, utan att hon egde att fritt disponera öfver sitt hjerta och sin band, men denna gången hjelpte ej hans filosofi. Hemkommen, såg han tvenne prägtiga resevagnar stå frånspända på gården, med selarne ännu hängande öfver stången. En betjent med en kort jacka och underkläder med kullriga knappar ända nedefter benen, stod sysselsatt alt ur den ena plocka upp åtskilliga paketer. Flvem åker här?, frågade Alastor. Grefve E. från Stockholmp, svarade betjenten, i det han lyftade på den med vaxduk öfverdragna batten. ÅT herrskapet sam. teliga med?, — Ja, herr grefve Alastor fann farbrodern och familjen redan samlade omkring thehordet, Han yttrade naturligt. vis sin glädje öfver den angenäma öfverraskningen, Fröken Charlotte, hvilken, då han första gången såg henne i Stockholm, blott Var en liten obetydlig flicka — vid hans andra besök var hon ej hemms — var nu en mogen skönhet. Hon gjorde en åt börd, liksom för att bedja honom taga plats bredvid henne, hvilket han ock efterkom. Han va mycket glad, riktigt ;charmantr, och tycktes re. dan uppbjuda hela sin förmåga att vara älskvärd