Aftonbladet – 18 september 1843, sida 1

Se så, nu är det bra igen. Ser du, nu tinker han så här: de der landtlollorna äro ändå bra narraktiga . . . tacka vet jag . . a VÅh ja! det har du rält i. .. mycket rätt i . . gubevars, det förstås . . . Ja, har jag icke det? aJag tror verkligen att min kära Mathilda ... Tro hvad du behagar . . . var så försmädlig emot mig, som du någonsin vill.n Nå, efter du ger mig lof. Skulie jag understå mig att fråga, eller åtminstone känna . . . jo minsann, bjertat klappar verkligen och det rätt dugtigt ändå. Jag skulle väl vara död annars. Eller också . . . men allvarsamt . . . vill du svara mig På en sak . .. uppriktigt ... jag kall icke missbruka ditt förtroende., Plåga mig så mycket du vill. Om det plågar dig, så . . Nej, nej, det plågar mig icke . . . jag vet ju icke hvad jag säger . . Skulle du . . x Hvad . . . hvad skulle jag ? Skulle du . . , kunna tycka om min bror? Nå, tag icke vid dig så fasligt för det . .. du vore väl icke den den enda, skulle jag förmoda. Den ende? du vet då? . . Ingenting mer än du. Men jag håller så myeket af honom sjelf. Jag tycker det skulle vara så underligt, om det icke funnes någon menniska mer, som höll af honom. Ack! det har gjort mig så grufligt ondt, att höra alla mMenniskor tala så illa om honom ses Om jag kunde säga dem alla, hur elaka de äro, hur orätt de ha, om jag kunde godtgöra allt... Och det kan du kanske . . . Vet du, det är mycket orätt af dig att tala så.n Nå, nål men aldrig har jag sett Alastor så glad, som när vi foro från er sist . . Hvyad säger du? men Och aldrig så lejlsen, som den Söndagen, då