Aftonbladet – 11 september 1843, sida 3

alldeles ensam, icke ge styrelsen någon egentlig ka. rakter, eller åtminstone en ganska besynnerlig. Vi äro dock icke så obillige, att vi neka, det ju styrelsen har utom detta en sorts karakter, en rubrik, hvarunder hon kan föras; men åt denna har man intet annat tänkbart namn än Experimental styrelse. På dessa trettio åren har nästan intet annat Dblifvit gjordt än försök. Vi tala naturligtvis icke om de försök, som man velat göra, men icke kunnat få gjorda, d. v. s. försöken att förmå den andra statsmakten att deltaga i försök, såsom t, ex. illfänandet vid 4834 års riksdag att få statslån i gång, utan att kunna så egentligen uppgifva till hvad eller hvem de voro ämnade, eller hyem som behöfde dem; vi tala om de försök, som verkligen varit fullgångna och kommit till verlden, fast de straxt befunnits behäftade med organiska fel och måst läggas ad acta — vi vilja icke säga: till sina fäder; ty desse hålla nog ut. — Kan någon t. ex. uppleta en författning i tullväsendet, hvilken utbärdat i ett par månader, utan att blifva ändrad, d. v. s. utan att praktiskt ådagalägga, att hon var blott ett försök? Likadant har förhållandet varit med de flesta andra ckonomiska författningar, som gjorts; och med ekonomiska, menas, såsom bekant, alla sådana, som utgå från den för en konstitutionel stat så besynnerliga ekonomiska lagstiftningen. Den är 4838 utfärdade, genomgripande författnipgen om Mosaiska trosbekännare, var ett experiment, illa beräknadt i sak, illa i tid, illa i allt, och omgjordes inom några dar. Hundradetals dylika exempel kunde anföras. Det, hvaruti den mesta experimentala styrkan blifvit ädagalagd, är kanske lagstiftningen om bergsoch bruksrörelsen. Derutinnan har varit ett ryckande och vacklande emellan liberalitet och tvång, ett väsen med planer och utlåtanden, så att afsigten fullkomligt vunnits, ifall den varit att dölja hvilken öfvertygelse man hyser, celler om man hyser någon. Slutligen har man dock fått fram en definitif åtgärd, hvilken just gifvit oss anledning till dessa betraktelser: en författning om kol-mätning. Ingen menniska ogillar. att enhet och bestämdhet i kol-måttet en gäng föreskrefs; men mången har dragit på munnen åt de småförståndiga reglementariska föreskrifterna om t. ex. jernbanden på målkärlet 0. s. v. En regering tillkommer det att föreskrifva, huru niycket kolstigen och koltunnan skall innehålla; men de småaktiga föreskrifterna för snickaren och smeden, som skola förfärdiga måttet, äro en rolighet och intet annat. Chefskapet för kronans mätare kan föreskrifva, huru dr skola hafva de målkärl inrättade, hvarmed de mäta å emboetets vägnar; men huru de enskilde skola beslå eller icke beslå sina kärl 0. s. v., torde vara utom en regerings sfer att reglementera. Den enskilde, som levererar eller mottager kol, eller hvad det vara må, får se sig före och lära sig kontrollera, att honom rätt sker, så snart han icke anlitar officiel mätare. Vill eller kan han icke kontrollera på annat vis, så må han åtmintone kunna s2, om kärlet är krönt. IT alla händelser äro föreskrifter om beslag, sa bottnar m. m. dylikt, blott ett roligt försök i smålt. För tjugu år sedan gjordes ett annat försök, men i stort; det handlade om mått, mål och vigt i allmänhet; men det försöket kom icke längre än i almanachan. Det stadnade der, ehuru lagstiftningen formligen beslutit, att det skulle gå i verkställighet. Men saken är af hög vigt; och då är det icke att begära, det hon skulle komma längre än till försök, eller ens längre än till det förklarande, att försök skulle göras. Försök fordrar redan en så hög grad af beslutsamhet, att man icke ofta bör våga att komma ens dit. Det högsta, som kän medgifvas, när man vill vara riktigt artig, är tillvaron af en expe-: rimental-styrelse. SAETRRAEAKAAERR