Aftonbladet – 9 september 1843, sida 3

G. T. T. (gången till Texas) i samma betydelse son man i Frankiike begagnar T. F. (travail forct) fö galerslafvarne i Toulon. Brefförfattaren tillägger, at man i Europa bör, vara högst försigtig, i fråga on att tro på de vackra beskrifningarnpe öfver landsträc kor och lägenheter i Amerika, ty de utgifvas vanli gen af sådana, som spekulera på att sälja länderiei derstädes, samt derföre vilja draga emigranter till dc orter, der de uppköpt jord. — DEN OBJUDNE GÄSTEN. Hertigen af Wellington gaf nyligen en middag för konungen i Hannover Då deserten skulle inbäras, öppnades dörrarne och er högst elegant klädd dam, öfversållad med diamanter inträdde i salen och steg rakt fram till bordet, för alt taga plats bland gästerna. Hertigen af Wellington bad då Lord Charles Wellesley att föra henne ur salen, men hon försäkrade, att hon var bjuden til middagen, och att hon bivistat hertigens sista konsert. Det upplystes sedermera, att denna dam nyligen fått ett ganska betydande arf, och att denncö oförmodade lycka verkat på hennes förståndsförmö genheter och gjort henne svagsint. — Fint öra. En ung, judisk sångerska, M:l Behr, uppträdde nyligen på teatern i Hamburg uti Mozarts opera: Titi ädelmod. Ett par Judar, som bivistat representationen, talade på hemvägen om bennes sång, hvilken båda berömde. Den ene fann likväl det felet, att bon brutit på Judarnes dialekt. Der andra försäkrade, att ban, ehuru sjelf Jude, ej kunnat märka något fel eller brytning i hennes uttal. Hvad!s genmälte den andra, har hon icke hela tiden sjungit ocapitol (capitolium), i stället för capital, såsom det heter på ren tyska? — Ev JusteE-muev. En tysk folkkalender al 16709 berättar följande anekdot: Under trettioåriga kriget uppsnappade ett ströfparti en bonde, som måste visa det vägen till Bodensjön. Under vägen frågade ryttarne honom om han var svensk eller kejserlig. Men bonden tänkte: käro de kejserliga och jag säger, att jag är det med, så gifva de sig ut för Svenskar och plundra mig; äro de Svenskar, så göra de på samma sätt; han svarade derföre att han icke visste det. Din skälm! du måtte väl veta hvem du tillhör, sade en af ryttarne. Bonden åter förklarade att det var farligt att säga. Derpå lofyade officern, att bonden skulle få sin frihet, om han uppriktigt ville säga bvad han tänkte om båda partierna. Nå välp, svarade bonden, jag önskar att de kejserliga soldaterna vore en välling, så stor som Bodensjön, och Svenskarna brödbitarna deri, samt att fan äte upp alltsammans., Skrattande gilvo ryttarne bonden sin frihet. — En jernväg om 60 å 70 verst kommer alt anläggas och skall år 4843 vara fullbordad emellan floderna Don och Wolga, för varors transport medelst hästar och oxar. Kostnaden är beräknad till 200,00C rubel silfver. — Generalguvernören öfver Nya Ryssland och Bessarabien hade förordnat, att stora allmänna skall borde anställas, till utrotande af den ofantliga myckenhet vargar, hvaraf nämnde p-ovinser öfversvämmades. Dessa skall höllos d. 12 och 45, samt d. 24 och 235 i sistl. April månad, och dervid blefvo icke mindre än 1076 vargar och vargungar dödade. — Från Antverpen skrifves under d. 22 Augusti: I går hitkom från Hamburg, efter 10 dagars resa, den lilla oldenburgska koffen Enighed, kapten Schreurs. Hela besättningen består af kapten och hans båda döttrar om 20 och 22 år. Den ena gör tjenst som styrman, den andra som kock; båda göra de äfven matrostjenst, allt oklanderligt. Flickorna äro mycket vackra och, i följd af deras lefnadssätt, mycket kraftfulla. — HJERrRTLIG TILLÖNSKAN. Hofpredikanten B. L var uppkallad för konsistorium och fick en skrapa, som biskop Murray slutade så:unda: Konsistorium till önskar herr hofpredikanten Guds nåd att hädanefter lefya ordentligare, så att herr hofpredikanten måtlc både med lära Och lefverne kuuna uppbygga sina å hörare. — L : Jag önskar af hjertat herr doktorr och biskopen detsamma.n