Aftonbladet – 7 september 1843, sida 2

diga verlden. Det var således ett fristående, af smitta oberoende, sjukdomcasus, som arbetat sig upp ur rent . psychiska elementer. Då jag besökte henne i sitt hemvist, föreföll hon mig under och efter predikan långt mera förvriden än hon sedan, inkommen på lazareltet och ryckt ur sina pustande och suckande åhörares trollkrets, verkligen befanns; hon var klok och redig med afräkning af den incarnerade läsarehögfärden och orediga religiösa begrepp. Hon hade på lazarettet ingen kallelse att hålla tal och behandlades med Laxantia, nux vomica, subearb. ferros. ferr.; hvarunder hennes hälsa mycket förbättrades, och har efter hemkomkomsten förhållit sig stilla. I min 3.dje rapport beskref jag tillståndet inom Barkeryds socken, hvarest uppträden förekommo af betänkligare art, men också otvifvelaktigt af läsareöfverdrift, utan ringaste förvandtskap till och med choreaexaltationen. Denna rapport har ej såsom de töregående blifvit upptagen i förallmänheten tillgängliga tidskrifter, hvarföre jag anser mig böra här upptaga det hufvudsakligaste. Fiere personer från Barkeryd hade besökt och afhört Maja Stina i Bodanäs; bland dessa var f. d. soldaten Ryds hustru, Catharina, den ifrigaste; hon hade länge varit sjuklig, mindre arbetsför, retlig och hysterisk, var pratsjuk, sqvalleraktig, fallen för vidskepelse, läseri och signeri. Inom Ryds familj börjades, i anseende till verldens förutsagda snara undergång, ifrigare läsning, och afsjungande af Zions sånger; själsfränder samlades från närgränsande byar och andaktsöfningar pågingo snart natt och dag, emedan de ej voro säkra något ögonblick för den stora katastrofen. Hustru Catharina hade snart inlärt 2:ne söner och en dotter, hvilka alla skiftevis predikade. Åtskilliga ceremonier och heliga förrättningar inventerades och hyanlände syndare underkastades nya födelsens bad, djefvulens utdrifvande m. m.,; men hvaruti dessa bestodo, har jag ej fått veta; de försäkrade sjelfva att när det gick rätt hett tillväga vid den sednare operationen, kändes svafvellukt vida omkring. En 9:årig son af samma familj hade utskickats på vägar och stigar att uppmana till bättring; om härvid gjordes någon undflygt, någon reservation, började gossen vrida och slänga sig, ty han såg djefvulen titta utur hvar söm på kläderna, ur mun, näsa och ögon på den förhärdade,; han rullade sig på marken och förvred sina lemmar, allt för den tillsporda personens synders skull, Snart blef byn Spånarp och Ryds hus ett samlingsställe för mycken allmoge, som nyfikenhet eller andäktighet ditlockade. En dag i Mars månad hade kyrkoherden begifvit sig dit, för att försöka sina gåfvor till upprätthållande af ordning och sans, men blef snart utdrifven under hot och spe ur Ryds stuga. Hustrun Anna Sophia i Sjöafall, en i hög grad exalterad och af läseri förvirrad ung qvinna, hade för dagen hållit sig hemma 14 mil från bufvudlägret Spånarp, och fick på aftonen det infall att begilva sig till sina samlade trosförvandter, men ansågs antingen för svag att gå eller för helig att ,stöta sin fot emot stenen, och blef derföre af 6 karlar buren på en bår; i samma ögonblick hon anlände, skyndade också pastorn ur Ryds stuga, efterföljd och hotad af den fanatiska hopen. Anna Sophia var med ett raskt hopp på marken, rusar mot presten och skriker: ;nu skall djefvulen fördrifvas, och med detta fältrop störtar massan med Anna Sophia i spetsen efter den flyende, som lyckligtvis kommit i sitt åkdon och jagade sina hästar i fyrsprång från stället: läsarehopen, beväpnande sig med stenar och störar, följde honom under tjut och hotelser 14. mil. Som ursinniga och vanvettiga betedde de sig på hemvägen, så att bönder, ej tillhörande den heliga ligan, frånspände sina kreatur och körde med dem till skogs för att ej möta dem och blifva misshandlade. Samma dag och straxt efter dessa uppträden, anlände jag, efter en tur i Vestra härad, till trakten af Spånarp. Jag möttes af många åhörare, hvilka varnade mig att ej våga mig in bland de ursinhige; man visste ej ännu huruvida presten blifvit upphunnen och mördad, hvilket i deras I tanka vore detsamma. Bland andra träffades en hel familj, hemma i Spånarp, som ej velat ingå på de heligas idcer eller deltsga i deras orgier och nu flydde. Mannen var fullt öfvertygad att han lIlemnade sitt hus till eld och sköfling, hvarom de lock hotat; men han ville framför allt rädda huI stru och barn. Genom budskickning samlades hos mig några förnuftiga och beslutsamma karlar, hvilka lofvade eskortera mig, och sedan jag genom kunskapare Jerfarit att hopen delat sig och aftroppat till nattqvarter i byarne Sjöafall och Hafrida, begaf jag mig åstad för att se tillståndet på närmare båll och för att bättre kunna bedöma, hvad mått och steg borde tagas. Mina små äfventyr, både ömkliga och löjliga, på denna vandring höra ej hit; ett enda experiment, som förskaffade mig och I sunda förnuftet fiera anhängare, torde jag få berätta. Alla mig åtföljande bönder beklagade sig synnerTligast öfver Ryds 9-årige son, som anfäktat alla han påträffat med bättringsuppmaningar och slutligen dömt dem samt och synnerligen till-helfyctet och lågande svafvelsjöar. Jag lät noga beskrifva för mig gossens utseende m. m och vid inträdet i stugan hos Ryd, l uppsökte jag genast nämnde gosse, grep honom i.armen och med sträng ton och min sade jag mig vara Ten otrogen, en motståndare, som ej ville göra fa Allan 2 47 GG PF FO I