Aftonbladet – 7 september 1843, sida 2

NÅGOT MERA OM CHOREAN OCH DET DERAF UPPKOMNA RELIGIOSA SVARMERIET. Uti Aftonbladet för den 30 Augusti förekom en anmälan af den brochyr, hvari provincialläkaren i Jönköpings län, hr doktor Sköldberg, nyligen under ofvanstående titel meddelat sina iakttagelser vid de tillfällen, då hans biträde såsom läkare varit anlitadt i anledning af predikosjukan i Småland. Men en stor del af hans iakttagelser äro så intressanta och lärorika och för öfrigt det hela författadt med en sådan friskhet i stilen, ofta med humor, samt anmärkningarne så träffande, att vi ej kunne neka oss det nöjet alt äfven meddela ett utdrag af sjelfva skriften. Vi välje härtill hvad förf. i den femte perioden berättar angående den arten af predikoväsendet, som mindre synts härröra al fysiskt lidande, än af-andeligt svärmeri, och deri likaren merendels trott sig finna, att högfärden ingått såsom ett hufvudmotif; en anmärkning, som man oftast får tillfälle att göra vid all intolerans och sektväsende. Detta kapitel, äfvensom en mängd af de öfriga, består dessutom hufvudsakligen af anekdoter, hvilka äro märkvärdigare än mycket annat, som väckt allmänhetens uppmärksamhet: Det lyder sålunda: Läsare coh religiösa svärmare. Jag kunde väl bespara mig mödan att omnämna dessa, då mitt lilla försök gäller de egentligen choreasjuka; men då dessa sednare af många blilvit förblandade med religiösa svärmare, och den populära benämningen predikosjuka gäller för dem alla, vill jag i korthet och till upplysning om den väsendtliga skilnaden framställa några drag ur dessa fantasters sält att bete sig, väl vetande, att de äro sig temligen lika i alla landsändar, der inom folklynnet fallenhet förefinnes till religiös öfverdrift, vantro och förvillelse. Af hvad redan är anfördt bör förhållandet mellan chorean och läseriet lätt kunna fattas. Om af 10 choreasjuka inom en socken en började blifva talträngd och slutligen predika, kunde man räkna på att träffa ett dubbelt antal antingen läsare eller af det stora nundret betagna och förskräckta, hvilka natt och dag omgåfvo den sjuka under afbidan på kommande ytterligare tecken från höjden, men framför allt på egen helgelse och inspiration. Då i allmänhet de verkligt choreasjuka ej tillhört hvad läsarne kalla väcktan, ansågo sig också naturligtvis dessa sedzare, såsom stående närmare vår Herre, liksom mera berättigade att komma i åtanka till dessa predikouppdrag och att få blifva högvigtiga och heliga s. k. pbättringsrop Detta torde vara nog för att förstå huru så småningom läsarne melerade sig med de -choreasjuka och omsider försökte sin lycka både med ryckningar och predikningar, såsom till en del i föregående kate: I gorier är visadt. I min andra rapport till Kongl. sundhetskollegium antydde jag, att denna nya (disereta) form uppenbarade sig samt att den hade intet af den van!iga, och förut observerade -.chorean. Om jag sålunda ej kunde undgå att observera denna lä sarnes själsförvirring, som med hull och hår mi höra till hrr psychiatrers gebit, ville jag endas! upprätthålla den physiska ehoreans rättmätiga nosologiska plats, freda den från Danviken; och de! var derföre Jag yttrade: att physisk choreaärnågonting annat än Psychisk (Dansomanie, Tanzwuthb) men hvilket till en början af hr Sonden upptog: