Aftonbladet – 6 september 1843, sida 2

tycke nödvändigt erfordras till slafvens giftermål, och som dennes värde minskas då han gifter sig, vägrar slafägaren merendels alltid sitt samtycke dertill, och följden är att slafven lefyer i hor. Befolkningen på S:t Barthelemy har under loppet af många år alltjemt varit i aftagande, och de fria lika väl som slafvarne. Hela folkmängden utgör nu knappt 3000 själar, af hvilka !, äro slafvar. Priset på slafvar vexlar, allt efter deras beskaffenhet, från 25 till 100 piaster stycket,. Dessa strödda uppgifter leda till bedömande af den fordna och närvarande ställningen på S:t Barthelemy. Vi tro det högeligen önskvärdt, att regeringen med ens måtte vidtaga nödiga åtgärder, för att förskaffa sig fullständiga underrättelser om alla de omständigheter, hvilka hafva afteende på slafvarnes belägenhet i fysiskt, intellektuellt och moraliskt hänseende, och till hvad grad öns beklagliga ställning i afseende på handel och penningeväsen har sin orsak i slafveriet. Vi skulle äfven vilja rekommendera åt våra vänner, att begagna sig af de enskilda utvägar, de kunna äga, för att förskaffa sig upplysningar rörande dessa ämnen. Vi föreslå att söka upplysning om följande punkter: 1. Antalet af fria och slafvar, vid olika perioder hvarje år, under innevarande århundrade, såvida en! dylik uppgift står att erhålla. Om inga folkräkningstabeller finnas, approximativa uppgifter i detta fall. 2. Antalet af fria personer och slafvar, som lemnati ön under samma tiderymd, och till hvilka andra ställen de utflyttat eller blifvit bortförda. 3. Antalet af födda och döda bland slafvarne, och äfven bland den fria befolkningen under samma tid. 4. Hvilka förändringar, som kunnat äga rum i afseende på beskaffenheten eller vidden af jordens odling eller dess fruktbarhet 3. Huru många slafbarn, som erhålla daglig undervisning i skolorna. 6. Antalet af slafyar och fria, som bivista den all männa gudstjensten. 7. Antalet af ingåogna äktenskap , så väl af fria som af slafvar, under hvarje år aftinnevarande sekel. 8. Till hvad grad slafägaren kan gifva kroppslig bestraffning åt sina slafvar, så väl dem, som begagnas till arbete inomhus, som andra, samt huru beskaffade straff myndigheterna kunna ålägga, och till hvad grad. 9. Slafvarnes närvarande antal, män och qvinnor, samt barn af båda könen under 142 år. Afyenledes hurn många, som sysselsättas vid äkerbruket, såsom handtverkare och tjenstehjon, samt huru stor del af hela antalet vanligen hyras ut emot lega. 40. Antalet af dem, som äga slafvar, hvilka de byra ut, samt antalet af slafvar, som de äga, och hvad andra medel och utvägar de äga, för att föda sig. Vi äro öfvertygade, att denna sistnämnda klass af personer är den enda, som i allmänhet skulle lida någon penningeförlust genom slafvarnes försättande i den frihet, till hvilken de hafva en helig och obestridlig rättighet — en rättighet, hvars åtnjutande icke i något fall bör göras beroende af förmågan att gifva skadeersättning. De, som äga jord, och slafvar, som der förrätta arbete, skulle med få undantag erhålla arbetare bland den i frihet försatta slafbefolkningen, hvilka för eu måttlig betalning skulle förrätta sina göromål vida bättre, då de drefyos dertill af vissheten om arbetslön, än då de af piskan tvingades till arbete. Således skulle ej slafägarens inkomst blifva minskad genom slafyarnes frigörelse, utan det värde, slafven ej mera ägde, öfverflyttadt till jorden. Mycket kunde anföras till bevis för detta factum, från resultaterne af slafvarnes befrielse i de Brittlske kolonierna, och isynnerhet i den kolonien, der friheten gafs dem fyra år förr, än i de Brittiska sockerodlande kolonierna, nemligen Antigua. Vi anföra blott följande uppgifter af en embetsman på nämnde ö, adresserade till guvernören, major John Macphail, och meddelade i papper, som blifvit förelagda parlamentet, rörande Westindien: Måhända kan intet märkligare bevis lemnas på den lätthet, hvarmed den arbetande befolkningen i Antigua öfvergått till en belägenhet, alldeles motsatt den, nvari den frän sin födelse hade befunnit sig, emedan den ena varit tvångets, den andra jemförelsevis måste blifva sjelfsvåldets, än det enkla factum, att kolonien har 30,000 slafvar, att dessa på cen gång frigjordes, och att likväl icke det minsta upplopp eller. orolighet bland en sädan massa förspordes, eller någon förolämpning begicks; och ännu mera, att sju år sedan dess förflutit, under hvilka de visat samma lugna uppförande, så att det varit tillräckligt att anförtro allmänna säkerhetens bibehållande åt en polis af 24 män, jemte en korps af 250 konstaplar från landet, för det mesta sjellye arbetsfolk på plantagerna, och under de sista tre åren har der icke ens funnits ett enda miliskompani.n Samma skäl, som blifvit anförda för att visa, att jordägare icke genom slafvarnes emancipation skola komma att vidkännas några pekuniära förluster, gälla äfven för ägare af slafvar, som begagnas till tjenstehjon. De skola måhända komma att betala lite mera i lön åt de personer, de använda i sin tjenst, än deras slafyar kostat dem; men de skola också blifva vida bättre betjenta, och sannolikt vid många tillfällen behöfva mindre antal tjenstebjon, än de hittills behöft slafvar. I afseende på moraitetsförhållanden, vilja vi framlägga följande facta, hvilka på des tydligaste visa det inflytande, slafveriets afskaffande har på befordrandet FER EE ENT SE VR DERA AASE ENE ETS ES