Aftonbladet – 6 september 1843, sida 2

Lampan brann ännu på bordet. Foten af korset fastspikades vid golfvet. Tåg framburos. Louises bänder fastbundos vid armarne på korset. Alit detta skedde under djup tystnad. Alla föllo på knä. Elofsson hade gifvit befallning, att ingen fick lemna sin plats, innan han gaf tecken. Elofsson uttalade den vanliga formeln. Lampan släcktes, och vildare än någonsin upphofvo de församlade sitt tjut, hvarmed ljudet af penitensens verktyg blandade sig. Piötsligt sprängdes dörrarne upp. Män med brinnande bloss trängde inirummet. Midt ibland dem stod Alastor. j : Han kastade ögat åt korset. En svart gestalt tycktes vilja dölja sig der bakom. Hastigt sprang han fram. Med kraftig arm kastade han Elofsson till golfvet. Fåll den uslingen! ropade han åt sina följeslagare. Dertill behöfdes icke mer än en. Det var Jakob. Han satte sin fot på Elofssons nacke. Alastor lossade de tåg, hvarmed bans syster var bunden. Derefter föll hans öga på hans mor. fan ryckte det svarta altartäcket från bordet och kastade det åt henne. Se der! sade han, skyl er nakenhet och lemna min åsyn! — Jakob! du blir qvar... j andra, följen mig! I det han gick ut, kastade han en blick öfver en mängd nästan nakna menniskor, som i trängseln sökte efter sina plagg. Inom en balftimme, röt han, måste alla obehörige vara utom gränserna af milt gods!n detta hördes ända ned på gården, och menniskomassan, som förut underhållit ett jemt sorl, glesnade snart, och hvar och en hastade alt efterkom-ma befallningen. Alastor gick derefter, i spetsen för sina följeslagare, till tornet. Ett par af dem voro beväpnade med jernstörar. Den tunga dörren bändes upp. Det matta ljudet al Linders röst hördes. Du lefverl, skrek Alastor. Linder måste bäras upp. ; På trappan möttes tåget af grefvinnan. Hon kastede sig på knä för Alastor och vred sina händer. Min dotter, min dotter! — 0 325 olyckligaly vÄr min syster död? . Hon är galen! (Forts. följer.) , 4)