Aftonbladet – 5 september 1843, sida 2

Scandal, i original, eller hört talas om denna den berömde dramaturgens och parlamentstalarers mest ryktbara komedi, önskade väl ock att göra dess bekantskap från scenen, med sådana biträden dervid som herr och fru Torsslow. Så snart dessa nya acqvisitioner för den nya teatern visade sig här för. första gången, utbröto äfven stormande och uthållande applådissemanger. En bekänt från förra säsongen, herr Stjernström, fick likaledes anledning att fägna sig åt samma uppmärksamhet från publikens sida. Sjelfva pjesen och spelet deri mottogs deremot med tystnad; man skrattade väl åt ett och annat humoristiskt reparti och beundrade synbart den pittoreska upplösningsscenen; men det skedde utan applådissemanger. Det har händt Sheridan som så många andra klassiska författare, att hans snillrikaste uppfinningar och infall blifvit flitigt kopierade, och då de framträda i original först nu, vid omkring 70 års ålder, har publiken hunnit genom hans imitatörer blifva bekant med nästan hvarje drag, så alt, det stora snilleverket, i all sin klassicitet, förefaller urblekt och förlegadt. Det gifves deri ej mera någonting som öfverraskar genom sin nyhet. Dessutom har vår tid vant sig vid mera handling få scenen och mindre dialog, framförallt mindre reflexioner; man har lärt sig att reflektera sjelf nu mera, och vill finna anledninsar dertill, men icke afhöra reflexionerna fullständiga, de må för öfrigt vara huru genialiskt utrustade som helst. Sheridan har koncentrerat det intressanta i karaktersteckningen hos fyra, högst fem, bland de nitton personer, som-uppträda i pjesen: utom herr Torsslow som sir Oliver Surface, fru Gille som lady Tezazle, herr Stjernström som sir Teazle och herr Anderssor som Josef Surface har således ingen af sujetterna tillfälle att utveckla någon talang, om icke herr Zetterholm såsom juden Moses. De tre första bland dessa personager gåfvos ock, som man kunde vänta det, af Hr Torsslow, Fru Gille och Hr Stjernström; men äfven Hr Zetterhelm utvecklade den icke vanliga förtjensten vid återgifvandet af en judroll, ätt kopiera troget, utan karrikatyr. Samtliga de öfriga rollerna voro, såsom vi redan antydt, i det hela ganska otacksamma, och artistens konst består vid sådana uti, alt icke skänka dem mera relief, än författaren medgifvit. Detta iakttogs äfven här, så att ensemblen ej blef störd. Deremot stördes ett, vid engelskt Konversationsspråk vandt öra alltför obehagligt genom uttrycket Master, några gånger orätt användt, i stället för Mister, och Ifister i stället för Sir; dessa titulaturer begagnades kanske på sådant sätt, när pjesen skrefs, men bruket har ändrat sig sedermera. Annu mer oangenämt var det att böra försöken, att med ljuden fjärls, stänli uttrycka namnen Charles, Stanley, i stället för tjarls, stanli; denna balfkunskap i engelskt uttal stöter nästan värre, än om man, som förr ofta brukades, prononserat de engelska namnen på franskt sätt. Detta kan imedlertid lätt rättas till en annan gång; ty förmodligen låter den Sheridanska pjesen uppföra sig ännu flera gånger, med fördel för teaterkassan. Den har dessutom icke kostat henne någonting serskildt i kostymer och dekorationer, utom en porträttsamling, som visas i 4:e akten. : Efterpjesen — Omeletten — är en fars, hvari Hr Stjernström hade hufvudrollen; den gafs rätt väl. Efter spektaklets slut inropades Hr och Fru Torsslow, men de hade redan aflägsnat sig; Hr Stjernström framträdde och tagkade på deras vägnar. Y EDO — Den i Vauxhallen på Djurgården förevisade italienska jätten har, berättar Dagbladet, blifvit förälskad i en svensk skönhet, och redan i söndags låtit lysa för sig. ——etifItERK Enn — Af det i går hitkomna nummer af Correspondenten från Upsala, följde i en bilaga nedanstående artikel, af Hr Kanslirådet Valerius, hvilken synes oss förtjena att reproduceras: Kort expose af den undertecknad i Finerska tuilbalans-målet ådömda ersättningsansvarighet. GeneralTullstyrelsens KammarKontor hade, vid utredningen af Tullförvaltaren Finers balans, funnit kanstateradt att. under de sista månaderna af hans