Aftonbladet – 5 september 1843, sida 2

blodiga på stolarne. Värden kom in. Det här kanske blir mig en dyr gäst,, sade han. Hvad kan en fattig artist ha att betala med? Och ert värdshus är dessutom allt för buller. samt för en som är så sjuk, anmärkte doktorn Men hvar skall man göra af honom? jag skal anmäla saken för svenska konsuln. I detsamma knackade det sakta på dörren Ett ungt fruntimmer steg skyggt in. Hon fästa de en blick på Alastor, hvari ett lifligt intress målade ig: Kanske känner ni denna, person ?, sade värds husvärden. Kanske en slägting? i — Ja,, en slägting. Skulle det skada honom at flyttas?, . Åh nej, om det sker försigtigt. Det vor tvertom ganska väl, om han kunde komma p: ett ställe, der som är mindre buller. Hos 0ss skall visst ingenting oroa honom. On ni tillåter?, . Flyttningen försiggick. Alastors saker förseg lades. ) . På Anundsborg började man bli orolig, emedai man på länge ej haft någon underrättelse frå Alastor. Grefvinnan räknade derpå som en dissi pation, och hon behöfde den, ty hennes lif va nu mera ganska enformigt. En liten omvexlin; hade inträffat genom Alastors bortresa, men de var nu redan längesen, och hon behöfde någon ting nytt, lika godt hvad — ett naturfenomen ett dödsfall, en eldsvåda, ankomsten af ett zigue narband. Men ingenting nytt hade mamsell Beat att berätta om mörgnarne, och ingenting om aft narne. Det enda grefvinnan hade att roasig med var att vara sjuk, och att gräla På Beate. Cur var borta, eljest hade det väl något kunnat gå ar Beatel hvem är det der, Beate? sade gref vinnan, som stod vid sin toilett, och kastade ö gonen nedåt gården, . i Kors, nådig grefvinna! det är ju bataljonsad jutanten.n