Aftonbladet – 5 september 1843, sida 2

— — ÄN -— ALASTOR. ; TECENING ÅF C. E. G. Det var nära midnatt. Alastor gick ut åt Elbens strand, försänkt i tankar. Det blef allt glesare mellan landtbusen. Han märkte att han aflägsnat sig långt ifrån staden, och var i begrepp att vända om, då ban i detsamma fick se en båt, som roddes med snabbhet, såsom hade den fruktat att förföljas. Allt var stilla; blott några fiskare syntes sysselsatte på något afstånd. Båten kom allt närmare. Alastor kunde bättre urskilja föremålen. Båten roddes af fyra sjömän. Framför dem satt en qvinna, som tycktes ha ansigtet förbundet, och vid rodret en person i en vid kappa. Alastor tyckte sig känna igen lorden. Hör hit der! skrek Alastor. Ro mig genast efter den båten — här är penningarl Fiskrarne kastade ifrån sig allt hvad de hade för händer — Alastor steg i en båt — den sköts ut — men den andra båten hade redan hunnit ett godt stycke förut. Alastor gaf uppmuntringar med guldets klang, fiskrarne togo i med friska krafter. Båten flög fram på den lugna vattenytan. Oaktadt de största ansträngningar på den andra sidan, kunde man dock se att den förföljde skulle upphinnas. En kula hven tätt förbi Alastors öra. Några ögonblick derefter hade Alastor, som stod i fören, fått fast tag med sin båtshake iden flyktande båten. Alastor sprang-om bord, och lyftade qvinnan öfver till sin båt. Han hindrades dervid blott af ett djupt hugg, som ban fick i skuldran. Alastor lät nu sina roddare vända om. De andra fortsatte. Klädet, som Var bundet om qvinnans mun, borttogs. Han igenkände Fredrika. Påföljande morgonen stod en läkare vid Alastors säng. Han tycktes försänkt i en dvala. Tvenne gånger hade man bytt om lakan. De hängde FA I Sc Aftonbl. M 496, 197, 198, 199, 200, 201, 202, 203 och 204.