Aftonbladet – 5 september 1843, sida 1

att en sådan resning al en hel nation skall hafva orörligheten till resultat. Men om vir stad visar sig vara en samvetsgrann väktare af folkets eröfring, så glömmer och afstår den deremot villigt från hvarje politisk harm eller hämdkänsla.n — Den bästa garanti — fortfor han litet längre fram i följande uttryck, som erinra om Washingtons bästa tal, — den bästa garanti för ordninzen är alla hederliga medborgares samverkan till realiserandet af en verkligt representatif regepring. Jag lyckönskar mig, min Prins, att vid detta tillfälle vara en organ för dessa idger af försonlighet och att i denna stads namn kunna auttrycka för, Eder dess förhoppningar. Vår befoikning sluter sig kring en ung prins, ty den föreställer sig att han både genom sin karakter och sin ålder tillhör den unga generationen. Den förgäter dessutom icke, att kamrarna utsett Eder patt föra ordet i statens styrelse under den pröfvolid, som en minderårighet kan medföra. . Om det är Eder förbehållet att inträda i detta höga och svåra kall, så hyse vi den förtröstan, att vi skole se Eder gifva alla önskliga garantier åt friheten, emotlaga de representativa inrättningarne med uppriktighet, upprätthålla Frankrikes ära i förhållandet till andra makter, återupplifva de ädla minnena af den fordna Fransyska politiken och visa, att revolutionerna icke behöfva hafva ptill följd att försätta en nation på en lägre punkt vän den befann sig när den måste oinskränkt lyda sina konungars vilja, Vidare, huru förträffligt är ej följande: Hvad Eder, Prins, beträffar, upplyftad nära till den högsta rangen i samhället genom en af dessa händelser, h vilka hastigt förstöra de högsta utsigter, har Ni redan inhemtat allvarliga lärdomar genom de hårda slag, som träffat inom Er egen familj, likasom i minnet af konungslighetens vexlande skiften. Dessa lärdomar sköla ingifva Eder fosterländska åsigter, och landets tacksamhet skall icke uteblifva. Man ,örtalar folket, då man beskyller det för otacksamhet; det har hvarken till namn eller bandlingar förgätit de furstar och stora medborgare, som lemnat efter sig lysande viltnesbörd om sin, hängifvenhet för Frankrikes ära och lycka. Otvifvelaktigt var detta språk öppet och dristigt, men det innehöll likväl ingenting förolämpande, ingenting som icke kan anstå en medborgare i ett fritt land, då han förer ordet å en hel stads vägnar. Hvad svarade då prinsen derpå?Jo, han gaf Mairen en dugtig skrapa, genom ett räsonnemang, som för öfrigt icke hörde till saken. Han sade: Det är otvifvelaktigt hvarje Fransmans rättighet att offentliggöra sina tankar, men Nikan ej vara okunnig om; genom hvad prof de måste passera, för att kunna erhålla namn af en nations vilje. Ni kan ej annat än känna, att det finnes tvenne lagstiftande kamrar, att landet väljer sina representanter, och att dessas majoritet förkunnar för ,verlden sina tänkesätt, hvilka aldrig blifvit missförstådda. Det vore onödigt att här utbreda sig öfver ider, hvilka icke kunna hafva några domare, att ingå i en diskussion, hvilken icke kan pafgöras, eller att med en tvist utan ändamål förlura de få korta ögonblicken af elt vänligt sammanträffende. Hr Maire, jag har kommit hit för att söka, icke någon hyllning utan vänliga känslor. Det skall vara mig angenämt att träffa sådana känslor bland Eder, i den kärlek J hysen ör våra institutioner och i Er tillgifvenhet för Konungen, hvilken aldrig skiljer sig ifrån tillgifvenheten för fäderneslandet. Man måste medgifva, att detta icke var illa sagdt af den unge prinsen, ehuru det innebar en osanning, nemligeå den, att landet väljer sina representanter; ty representantvaien i Frankrike äro inskränkta till ett ganska litet antal af de förI mögnaste, omkring hvarje hundrade person i landet, emedan man måste skatta 200 francs eller 400 riksdaler banko i direkta utskylder för att få deltaga i valen; och huru många rättskaffens och upplyste borgare skulle icke: t. ex. i Sverge blifva uteslutne från deltagande i valen, om en så stor debetsedel der fordrades såsom vilkor? Men jag fortsätter min berättelse. Det är klart att Mairens allvarsamma, men beundransvärda lexa skulle väcka en viss ängslan hos alla förskräckte och af Tnaturen krypande komplimentmakare, hvaraf det finnes i alla länder; och således äfven i Frankrike, och några sådana kröpo äfven fram bär. Den ene, ministerielle deputeraden för Sarthedepartementet, monsieur Bosse (den andre är den utmärkte republikanen Ledru Rollin) satte upp en kontrapuff, eller en underdånighetsdemonstration af det sötaste slaget, det vill säga med alla vid sådana tillfällen öfliga grannlåter om deras känslor för prinsen, hans redan ådagalagda Istora egenskaper, etc. etc. Tidningarne säga att Flans Kungliga Höghet svarade högst nådigt på j denna adress, men han begaf sig lik väl efter ett (par timmar ifrån stället, der han icke tycktes Irätt trifvas. Bfterspelet af denna händelse är troligen äfven redan kändt; den vise och rättrådige I medborgarekonungen, som så högtidligt svor att I respektera folkets vilja, har låtit afsätta Hr Trouvei Chauvel — det är mairens namn:— från hans I beställning; och den värdige Bosse, som höll-det Hj underdåniga talet, blef till en början invald i hans ställe. Detta har väckt oerhördt uppseende i och gjort mera ondt än många andra våldsamma handlingar skulle förorsakat. Fivad man må säga om Fransmännen, så älska de likväl icke förföli jelser mot yttranderätten, och mairens i Mans i! tal. om det också var skarpt eller hårdemäölt. inI