Aftonbladet – 5 september 1843, sida 1

KORRESPONDENSARTIKEL. Paris den 235 Augusti. Det märkvärdigaste, som nyligen passerat här i landet, är den händelse, som nyligen tilldragit sig i staden Mans, mellan mairen derstädes och den äldste komung Ludvig Filips nu lefvande söner, hertigen af Nemours, samt en påföljande åtgärd af regeringen. Oaktadt denna händelse troligen redan är berättad i de svenska tidningarna, är sakens hela sammanbang och karakter möjligen icke fullkomligen känd, och jag vill derföre gifva en kort teckning deraf. Hertigen af Nemours har företagit en resa kring. landet, för att blifva bekant med folket och förmodligen för att samla popularitet. Härunder inträffade han äfven i staden Le Mans, i departementet Sarthe. Det är en al Frankrikes betydligare städer, med öfver 20,000 invårare och berömd för befolkningens bildning och godåa uppfostran. Vid inträdet i staden emottogs konungasonen officielt af matren, d. v. s. ordföranden för stadens municipalautoriteter eller magistrat, i spetsen för kororationen. Denne maire synes! vara en man af redbarhet och förstånd; han inskränkte sig icke till de, vid sådana tillfällen vanliga stereotypkomplimenterna, utan uttalade älven några helsosamma, men, som det visade sig, icke välkomna sanningar, hvaraf jag här vill citera de mest framståeude. Fan antydde nemligen, att då julirevolutionen satte prinsens fader På tronen, hade denne gifvit vigtiga löften åt det folk, som hade stridt och blödt för honom, och att icke alla dessa löften sedan hade blifvit uppfyllda. Hertigen, som kanske insåg sanningen häraf, blef dock stött af detta öppna språk. Mairen hade det ädla, moraliska modet, att framställa till den kungliga ättlingen, alt han sannolikt hade kommit dit, icke blott för att emottaga deras hyllning, utan för att underrätta sig om folkets önskningar och behol, samt söka bidraga till deras tillfredsställande. Han yttrade, att i samma mån som folkets vältrefnad och värdighet rådfrågades och sågs till godo, i samma mån skulle dess vördnad äfven blifva större för den man, Som regerade öfver det. Följande stycke af hans tal förtjenar alt åberopas ordagrannt: Prins! det land, genom hvilket ni nu reser, väntar ännu på flere materiella förbättringar, som blifvit utlofvade och på hvilka det har anspråk. Det hade hoppats att i sin tur erhålla dessa stora kommunikationsmedel, hvilka, i det de öka ett lands lifskraft, utgöra ett nytt stöd åt civilisatioen; men på många år har ingen uppmärksamhet blifvit. egnad åt dess beho