Aftonbladet – 2 september 1843, sida 3

FF (07 LANDADE ÄMNEN. RYSKA ARMLEN. En i England utkommande militär-tidskrift innehåller följande uppgifter om Ryska armeen: I allmänhet ser hela linie-armåen ganska usel ut — de smutsiga brungrå kapporna, soldaternes mörka och dåliga kläder, deras gulaktiga hy, deras till hälften utsvultna magra ansigten, deras officerares simpla utseende, äro långt ifrån att erbjuda något imposant skådespel. Med de kejserligä gardena är förhå!landet annorlunda; då man ser dem för första gången, vid en mönstring, intages man nästan af häpnad, ty fastän man må hafva sett mänga vackrare enstaka regementen, så får man dock ingenstädes se en sådan mängd vackra trupper tillsamman. Det kejserliga gardet, som alltid varit de Ryska monarkernas käpphäst, och utgör ett serdeles föremål för nuvarande kejsaren Nicolai och hans broder Michaöls omvårdnad, består af 41,000 man infanteri och artilleri, och omkring 14,000 man kavalleri, och utgör, med tillägg af unga gardets regementen, 85,000 man. Denna styrka är förlagd i guvernementet S:t Petersburg, till större delen uti och omkring hufvudstaden, och står under befäl af storfursten Michaöl. Garderne, utvaldt manskap ur hela armåen, antager icke karlar af mindre längd än 5 fot 41 tum, eller till och med öfver detta mått. Vid första anblicken förvaänas man öfver, att finna dem alla så mörka, och hvarandra så lika, som fåren i en fårhop. När ögat vandrar öfver tusentals ansigten, kan man icke lätt utpeka någon enda, som icke kunde anses för broder till den, som allraminst liknar honom — och det synes som hade naturen, till åtlydnad af en ukas, gjutit dem atla efter ett gifvet mönster — och precisionen och likformigheten i deras ställning och drägt gör, att den ene karlen ser ut som en reflex af den, Som står honom näst i ledet. Denna personliga likhet finner man sedermera mycket böra tillskrifvas deras i allmänhet mörka och gulbleka hy (troligen en följd af den öfverdrifaa värman i den konstgjorda atmosfer, i hvilken de vistas, och det starka bruket af ängbad), samt de svarta mustacherne, alla af samma form och färg, den sednare åstadkommen genom någon smörja, liknande vår Engelska vagnsmörja. Denna mustachernes smörjning sker enligt en Oordre. En pukas, bestämmer likaledes längden af officerarnes och soldaternes hår till ett finger, och förordnar åt hyad sida det bör kammas, och huru långt Polissongerne få gå ned på kinden. Dessa ordres gälla lika för generalen som för trumslagaren. Så länge man ser dessa gardessoldater i trupp, förefalla de ganska imposanta. Höga till växten — af krigisk ehuru stel hållning — bära de smakfulla uniformer, Visserligen af groft tyg, Men utmärkt väl skurna och sydda, samt noga passade cefter hvarje persons växt — ja, dessa uniformer äro värdiga att hafva utgått från den sist aflidne konungens i Preussen händer, om hyilken kejsar Alexander yttrade, att ödet beröfvat verlden en den ypperste skräddare, då det gaf honom en krona. Bemödandet att förbättra växten På både officerare och soldater, visar sig på en ganska löjlig sida — deras benkläder tillspännas så hårdt genom en rem om lifvet, att magen på ett ganska fult sätt står framåt, isynnerhet hos soldaterne, som förtära en ofantlig qvantitet groft bröd, och hvilkas magar derföre uppsvälla värre än en Engelsk kapplöpnings-hästs. Då man närmare ser på soldaten efter mönstringen, då han är i sitt ouppoppade tillstånd, förvånas man öfver hvilken usel varelse han är — huru mager, plattbröstad, illa Vupå muskelkraft, senor och elai denna stora kropp, hvilken n skolgosse.Huru olika föster med de rödblommige, athxen — hvilken brist och regelmessigt bildade Engelske lifregementen, hvilka anses för stolthet, träffas icke en man