Aftonbladet – 2 september 1843, sida 3

hvarefter hon vidhöll riktigheten af sin förutberördt lattest, som upplästes, hvarförutan hon nu uppgaf, at! jomvittnade händelsen tilldragit sig efter nyåret 1836, utan att hon kunde närmare bestämma tiden; at! Jon yttrat, det kartorne, ehuru utgörande endast en liten bundt, dock hade ett ganska högt värde, hvilI ket Jon uppgaf till 2000 Rdr, enligt hvad vittnet ville lpåminna sig; att Anna Maria genast igenkände att den af Jon förevisade bundten innehöll kartor, helst hon förut på köpeoch fastebref sett sådana, men att Jons kartor, som för öfrigt fullkomligt liknade en bundt falska kartor, hvilken nu blef Anna Maria föIrevisad, syntes vara något bredare än dessa, samt att, under omviltnade samtalet, en af Jons minderåriga bröder uppkommit på rummet, men blifvit af Jon utvisad; tilläggande dessutom Anna Maria, att hon den 20 sistlidne Februari, för att hörsamma kallelsen, begifvit sig hit till staden, men måst för sitt hafvande tillstånd återvända; att hon vid resan fö Tingsryd hlifvit der inbjuden samt af Jons moder tillfrågad om den kännedom hon i saken ägde och kunde såsom vittne meddela, då Anna Maria genast omtalade hvad hon nu berättat, dervid Jons moder genast yttrade att hon förmodade, det Anna Maria, ej mera än andra vittnen, som derifrån orten blifvit inställda, skulle bringa hennes som på fall. Jon Johannesson anmärkte, att Anna Maria och hennes slägt burit hat till Jon, derföre att tillämnade äktenskapet dem emellan af Jon afbröts; men Ånna Maria förklarade, att både hon och hennes anförvandter i stället tackade Gud derför att så skedde. Anna Maria Olofsdotter fordrade ersättning för 10V. mils tingsresa. Tillförordnade åklagaren anmälte, att han till detta ting kallat bonden Bernhard Bredendick vid Wernamo och f. d. riksdagsmannen Nils Håkansson i Hackeqvarn, hvilka dock begge uteblifvit; och hade jemväl tillförordnade åklagaren önskat få å nyo afhörde vicehäradshöfdingen Bergström som dock till detta ting ej kunnat kallas, emedan han af sommartinget med Norrvidinge härad, hvilket denne dag börjat, är hindrad från inställelse. Af dessa anledningar och för vittnesförhörsprotokollens erhållande från Stockholm och Carlshamn. anhöll tillförordnade åklagaren om ytterligare uppskof med målet, samt öfverlemnade till rättens bepröfvande, hvilka åtgärder som borde vidta-. gas, för att få vittnesförbör i sistnämnde stad verkstäldt. Dessutom yrkade tillförordnade åklagaren, att, med anledning af, hvad så väl förut mot Jon Johannesson i målet förekommit, som den ytterligare bevisning om delaktighet i fadrens brott, hvilken genom Anna Maria Olofsdotters vittnesmål nu blifvit vunnen, Jon Johannesson mätte i allmänt häkte varda insatt. Ordföranden tillkännagaf, att från H. Exe, justitiestatsministern honom tillhandakommit embetsskrifvelse af den 28 nästlidne April, med underrättelse, att justitiekanslersembetet hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit åtgärders vidtagande, ledande till detta måls fullständiga upplysning, samt att detta underdåniga förslag skulle påföliande dagen varda för Kongl. Maj:t i statsrådet anmäldt. Tillförordnade åklagaren hemställde, med anledning häraf, och under förutsättning, att domstolen borde afvakta Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet, huruvida ej lämpligt vore, att detta mäl varder uppskjutet på obestämd tid. Notarien Meurling hoppades att domstolen ej skulle lemna bifall till åklagarens berörde yrkande, utan med det skyndsammaste företaga målet till afgörande; och anmärkte dessutom Meurling, i afseende på konstförvandten Rosenbergs vittnesmål. att då Rosenberg sjelf erkänt sig hafva för Hr tillförordnade polismästaren Bergman omnämnt resultatet af sitt besök på Meurlings rum, så måste Rosenberg anses såsom angifvare i målet och, efter Mcurlings förmenande, jäfvig att viltna. Jon Johannesson bestred åklagarens yrkande om Jons inmanande i häkte, hvartill han förmodade att anledningar helt och hållet saknades; ty Jon hade endast såsom budbärare åt sin fader och, till följd af den hörsambhet, barn äro skyldiga föräldrars befallningars, haft med denna sak att skaffa. (Forts. följer.) 205 TIDLANDADE ÄN RYSKA ARMIEN. En i England utkommande militär-tidskrift innehåller följande uppgifter om Ryska armåeen: I allmänhet ser hela linie-armåen ganska usel ut — de smutsiga brungrå kapporna, soldaternes mörka och dåliga kläder, deras gulaktiga hy, deras till hälften utsvultna magra ansigten, deras officerares simpla utseende, äro långt ifrån att erbjuda något imposant