Aftonbladet – 2 september 1843, sida 2

vid den anglikanska; utan katholicismen sjelf understödes sedan lång tid af staten. Seminariet i Maynooth grundlades nemligen 41793 af den protestantiska regeringen för bildandet af katholska prester och består ännu genom ett tillskott, som Underhuset årligen voterar åt det. Redan Pitt hade uppgjort pianen, att staten skulle erkänna den katholska kyrkan och aflöna dess prester. Biskoparne hade gått in derpå och påflven hade gifvit sitt bifall, men konung Georg II afvisade bestämdt denna plan, och detta föranledde Pitt alt resignera. Nu är det måhända för sent att utföra denna plan. Nu vägrar det katholska presterskapet sjelft alt mottaga lön af staten. Det har nemligen sedan ett fjerdedels århundrade skapat sig en politisk ställning, som detej vill uppgilva. Deras anseende och makt beror derpå, att de delat allt folkets förtryck och lidanden. Den dagen, då lagens tyngd togs ifrån dem, men icke från folket på samma gång, den dagen skulle störta dem från deras höjd. En prest, som betalas af staten, är ingen iriska nationens prest. Då presternas aflöningssält diskuterades år 1857, förklarade de katholska biskoparne enhälligt, att de beslutit att endast bero af folket. Denna förklaring upprepades flera gånger; men här skulle väl ett ingripande af staten verka mera, och man skulle finna det rättvisare. Det katbolska presterskapets beroende af staten skulle naturligtvis ej på något sätt förändra det anglikanskas ställning; den katholske Irländaren bilefve alltid nödsakad att underhålla två kyrkor; men så snart den tionde, han nu gifver sina prester, förvandlades till en skatt, skulle Irländarne ej mer i sina prester se sina halft gudomliga beskyddare och skulle derigenom blifva närmare förenade med staten. Så länge minoritetens religion i Irland är den privilegierade, kunna landets förhållanden icke ordnas. Allt annat, som betungar folket, kännes blott tidtals, men kyrkan är en evigt brännande smärta, som hålles vaken genom tusende minnen; så ofta Irländaren hör klockan i sin by, så ofta han på åkern vänder en torfva af sin jord, så ofta påminnes han om alla de lidanden, som han undergår, som hans fäder undergått och som hans barnbarn skola undergå. För att ännu tydligare ådagalägga det onaturliga i den katholska kyrkans ställning, tillägga vi följande uppgifter. I Irland bestå fyra kyrkor: den katholska, den anglikanska, den presbyterianska och den methodistiska eller den af Wesley grundlagda. Den anglikanska räknar ungefär 700,000, den presbyterianska tillsammans med den methodistiska lika många, den katholska sju millioner medlemmar af iriska nationen. Presbyterianska kyrkan erhåller ett understöd af staten, som är den anvisadt genom donum regiumn; den katholska och den methodistiska underhållas af folket sjelft; men följande är anglikanska kyrkans nuvarande tillstånd: Irland är i ecklesiastikt afseende deladt i fyra provinser, Armagb, Dublin, Cashel och Tuam, samt i 32 dioceser. Presterskapet består af fyra erkebiskopar, 48 biskopar, 326 dekaner, prebendarier, 0. s. v., 4,333 kyrkoherdar och 753 komministrar. Denna kyrkas inkomster bestiga sig till mer än nio millioner Rdr bko, och dessa användas helt och hållet till presterskapets aflöning, ty för alla kyrkobyggnader göras serskilda insamlingar. En biskops lön uppgår derföre i medeltal till öfver 80,000 Rdr bko, likväl finnas biskopar, hvilka hafva 200,000, ja, ända till 230.000 Rdr rgs. Dessa 9,000,000 är folket sålunda nödsakadt att sammanskrapa för att underhålla en kyrka med 700,000 medlemmar, och af dessa 700,000 befinna sig 400,000 ensamt i provinsen Armagh, der protestantismen hittills mest utbredt sig. Det finnes församlingar, hvilka räkna 4,500 Katholiker och ingen enda Protestant, andra med 5,450 Katholiker och 45 Protestanter, andra med 5,593 Katholiker och 42 Protestanter. (Dessa uppgifter äro hemtade ur tal, hållna i Underhuset.) Men de protestantiska presterne anse det i allmänhet för en fördel, att de hafva så små församlingar, emedan de nu med desto större maklighet kuuna förtära sina rika inkomster; och denna maklighet tillväxer med hvarje år, allt som Protestanternes antal i Irland fortfarande aftager; för tvåhundra år sedan förhöllo de sig till Katholikerna såsom 4 till:3, nu förhålla de sig till dem såsom 4 till 49. Anglikanska kyrkan i Irland är således endast att betrakta såsom en gren af den i England, som blott är bestämd till att hos folket upprätthålla minnet af segrarens öfvermakt; måhända fruktar man också att anglikanska kyrkans framtida bestånd i England komme i fara, om man uppoffrade den i Irland. Men kränkes icke anglikanska religionens värdighet derigenom, att man med all den makt, som står staten till buds; vill påtvinga ett annat folk den? måste icke dess inre kraft synas tvifvelaktig derigenom, att detta folk, det underkufvade, af många olyckor djupt böjda folket, ej låter påtvinga sig den? i Detta medgifva de ifrigaste protestanterna i England, och de yrka derföre sjelfva på en genomgripande reform af irländska kyrkan. Redan förp mågen Ån sadan matsanarada lard Jahn Rus