Aftonbladet – 2 september 1843, sida 2

ställningar. Allt hvad Alastor kunde sluta deraf; var att farbrodern ändå väl målte ha en viss böjelse derför, ehuru han hade svårt att reda sina begrepp. Alastor tycktes lyssna med uppmärksamhet, emedan han för det mesta iakttog tystnad, men egentligen kom väl detta derutaf, att han fann, alt ett samtal om dessa ämnen icke synnerligt skulle löna mödan. Grefven lät imedlertid ej afskräcka sig. Efter alt hafva hållit elt, i hans tanka tillräckligt långt, företal, hvarigenom Alastors imagination borde vara uppeldad, sade han: nog borde det vara intressant för dig att gå in i den orden, hvars dekorationer jag har den äran att bära, Alastor, som var alldeles oberedd på denna vändning, gaf det undvikande svaret, alt han ansåg sig dertill för ung ännu, Kanske skulle han efter sin återkomst taga det i betänkande, ifall det då stode honom öppet. Men det är just på resor, som man har nytta deraf. Man träffar personer, som man aldrig sett förr, och med hvilka man genast är bekant. Det tycktes vara ett giltigt skälv Alastor hade deromot ingenting annat att invända, än att det ändock tycktes icke kunna vara ordens egentliga ändamål. Han vågade tillägga, alt han visserligen trodde, att detta ändamål vore ganska vackert, ja, till och med att det kade ett ganska högt syfte, men indock att han fruktade, alt det vore något ensidiyf, ty utan denna förutsättning vore det väl stverflödigt att det hölles hemligt. Fan ville för sin del icke vinna en vishet, hvaraf hela verlden kunde bli delaktig. Och att med ed förbinda sig att förtiga något, hviket komrae att stanna såsom en enskild egendom hos några vissa, ölverensstämde ej med hans begrepp om det rätta.