studentexamen prunka med mycket höga betyg i mån ga ämnen, uppfylla i längden de stora förhoppninga man gjort sig om dem, efter detta första lysande ste på lärdomens bana; då deremot de, som sammanträng sin kraft, vanligen blifva de dugligaste, och uthärd längst. Den, som i sin ungdom med allvar lagt si på ett eller annat bildande ämne, sådana som mathe matik och klassiska språk, har äfven vanligen förmå ga att studera sig in i andra när det behöfves, elle det vetenskapliga intresset så kräfver och väcker hå gen att lära sig dem. MHufvudsaken är, att kärlekei för studier lifvas, att vana vid arbetsamhet och ord ning förvärfvas, samt att det unga sinnet blir tillbål let att icke känna tillfredsställelse, förrän det lärda ä klart, redigt och grundligt inhemtadt. Detta mål ä vigtigare, och derföre mera värdt att eftersträfva, är sammanhopandet ai en massa kunskaper, som, genor sin oreda och brist på inre sammanhang, nedtynk: sinnet, fororsaka en tidig slapphet och qväfva all mun: terhet och sjelfverksamhet. Det vissa är, alt special betygen vid studentexamen befordra en förderflig lex läsning, hvars följder sträcka sig genom lifvet. — Förs läser man sina lexor till denna examen, som för mån: ga är det högsta mål, till hvilket de sträfva; och se dan detta prof med någorlunda heder blifvit genom: gänget, tages icks sällan för nägon tid en behöflig hvila efter det stränga arbetet. Ifall någon ytterligare examen skall tagas, bereder man sig dertill på samma sätt, som till den första, vanligen på sista stunden för att vid slutinventeringen hafva sitt kunskapsförråc i minnet; och sedan alla examina äro förbi, upphör man att studera, såsom nu mera öfverflödigt. Sitter något qvar i minnet, så är det väl: men om man ock så efter några månader glömt det mesta, så har man en gång fått betyg öfver sina kunskaper, och det är just detta, man sökt; det enda, man behöfver. Derpå kan man sedan bygga sin framtida befordran och lycka. Att mycket, som blott är minnesverk icke annat kan än glömmas, är ganska naturligt: men äro studierna rätt ställda, så är det mycket, som blir en behållning för lifvet, och ger åt sinnet bäde skicklighet och lust att, när så behöfves, tillegna sig hvad som i öfrigt kan blifva föremål för menskligt vetande. Imedlertid har det genom nuvarande förhållande blilvit en egen konst att stå examen, och en annan konst att bereda dertill. Vid terminernas början, isynnerhet om hösten, då de fleste stndentkandidater uppkomma till akademien, äro endast de mest försigkomne beredde att genast låta examinera sig. De fleste uppskjuta dermed största delen af första terminen, många ända inpå den andra, ja, somlig2 ännu längre, innan de blifva färdiga: nägra blifva det aldrig De tro sig behöfva någon tid att höra sig före, innan de blifva färdige, och undertiden taga de undervisning af någon äldre student eller ung magister, som för dem Då ett helt eller halft ark uppsätter, och med dem zenomgår, hvad de för hvar examinator behöfva läsa öfver, för att bestå profvet. Dessa extra-uadervisare kunna också på förhand förvissa dem, icke endast om de skola lyckas eller ej, utan till och med huru högt betyget i hvart ämne bör blifva. Och dock är det ust för den verkliga dugligheten, som den vanliga nopsummeringen af approbatur och laud:tur med deras mellangrader, minst passar. Derna måste på annat sält än nu öfligt är, bedömas. Härom skulle man snart öfvertyga sig, om pröfningen i språk vore annorlunda inrättad, än den nu är. Nu förhöres i ett törre eller mindre pensum, hvaröfver sedan gifves vetyg; men examinandens färdighet att tänka och föratta något på egen hand undersökes alldeles ieke. Om ett skrifprof anställdes lika strängt som läsprofyet, kulle man troligen icke sällan erfara, att omdömet om Ien examinerades kunskaper skulle utfalla helt olika, not hvad det nu utfaller. Mången, som tyckes förjena ända till det högsta betyget för den lexa, han senomgått i de klassiska språken, skulle kanske knapt ara berättigad till något öfver det lägsta, om han lefye ålagd att på dem öfversätta eller författa. Till ;ch med om man lemnade både klassiska och moderva språk å sido, skulle ett skrifprot på modersmålet nåbända slå föga bättre ut. Igen a es