CREATE ALASTOR. ) TECENING ÅF C. E. G. Alastor hade ett enskildt samtal med sin mor. Han bade haft svårt att afböja ett urskuldande, hvartill han trodde sig finna anledning i någon mot honom begången orättvisa. -Som nästan allting hos henne var omotiveradt, eller åtminstone hon icke behböfde tiondedelen så mycket motiv som andra menniskor, så gjorde hon nu till ett nära nog himmelsskriande brott, hvad som hon några ögonblick förut ansett för alldeles ingenting. Alastor visste dessutom ganska väl, att hon ögonblicket gfter var färdig att ångra, att hon ångrat sig, och han ville gerna bespara henne äfven denna förödmjukelse. Något som grefvinnan verkligen hade att förebrå sig, och hvaruti hon älven varit någorlunda konseqvent, var en önskan att bli af med sin son från sin omgifning. Ehuru grannlaga hans uppförande mot henne alltid var, kände hon det dock redan besvärligt, att han skulle vara ett dagligt ögonvittne till hennes svagheter, och det var således med gläje hon förnam hans beslut att företaga en utländsk resa. Detta förhållande hade imedliertid gjort, att grefvinnan under tiden ganska litet talat med sin son om den ifrågavarande resan. Förställning var ej hennes sak, och hon kände att hon lätt kunde röja sig. Men när det skred till att det skulle pli allvar utaf, vaknade dock den mera naturliga moderskänslan hos henne, och hon var hu färdig att utbrista i den mest bittra klagan öfver att på An 7) Se Aftonbl. 25 196, 197, 198, 199, 200 och 204,