sin resplan. Hans syster Louise hade nemligen en viss böjelse för svårmod, hvilken med åren snarare syntes tillän aftaga. Det var periodiskt återkommande, hade länge haft en obestämd rigtning, men hade nu, såsom det ofta händer med unga flickor, tiden straxt efter deras första nattvardsgång, vid hvilken tidpunkten för deras vigtigaste fysiska utveckling äfven vanligen inträffar, antagit furmen af religionssvärmeri. Alastor var icke blind för det mäyfande, som betraktelserne öfver moderns visserligeh icke afgjordt moraliska förhållande måste utöfva, och då detta var ett imne, hvilket han svårligen kunde tillåta sig att göra till föremål för samtal dem emellan, så ville hans skarpsinnigbet ej räcka till för att utfinna ett. medel till förekommande al ett utbrott, för hvars blotta möjlighet han ryste. Föräldrar kunna sörja öfver sina barn — de äga dock, deras uppfostran i. sin band — de hafva magt, de äro auktoriserade, pligtige att råa deras fel — men en dotter, som sörjer öfver sin mor, är den dystraste bild i menskliga lifvet. Visserligen qvarlemnade Alastor en väktare, för hvilken han hade fullt förtroende, och som säkerligen skulle uppbjudahela sin förmåga för att rättfärdiga detsamma, men hvars hjertas känslofullhet möjligen kunde, komma att göra hunom mindre eznad att uppfylla det vigtizga kallet. Äfven för sin gamle vän och lärare hade Alastor fullt förtroende, men han lemnade nu mera aldrig sin ensliga boning, och kunde för den skull icke så dagligen vaka öfver henne, äfven om det varit fallet att hon kunnat besöka honom. Men Well var icke bland grefvinnans favoriter — han hade dertill för mycket emot sig, och att emo!