Aftonbladet – 28 augusti 1843, sida 3

TOaktadt detta låga pris måste engelska posten fort. skaffas 40 engelska (nära 42?, sv.) mil i timman, er hastighet, sömi på ihtet annat ställe är uppnådd. 1 Frankrike har väl postverket intet monopol på re. sandes fortskaffande, men det har dock rättighet ati befatta sig dermed. . På de tolf stora vägarne frår Paris till gränsen .och äfven på några mindre elle korsvägar håller postverket så kallade Malleposter, a hvilka en hvar kan medtaga 3 resande. På det öf. riga, ojemförligt större antalet vägar låter det fort skaffa postväskorna genom kontrakt med privata Man skall se hur olika kostnaden för dessa olika arrangemanger utfaller. Malleposten för hvarje podt. håll om 2 franska mil kostar 7 francs 60 centimer (nemligen för 4 hästar, hvaraf dock blott 3 betalas 4 francs 50 centimer; för couriern 4 fr. 23 cent.; för postiljonen 4 fr. 25 cent. och för vagnens underhåll ungefär 60 cent.). För denna betalning disponera postverket 3 platser för resande, af hvilka dock per medium icke fullt 2 äro upptagna och inbringa 5 fr. Postväskans transport kostar således för hvarje post håll 4 fr. 60 cent., och detta gör mer än 4 gångel så mycket, som engelska postväskans fortskalfande lika lång väg. Kontrakterna med privata om postväskornas fortskaffande på de öfriga vägarne uppgå för närvarande till mer ån 2000, och den väglängg dessa poster genomlöpa, 44 millioner mil elle 53,500,000 franska posthåll. Priserna i dessa kontrakter variera mycket, allt efter den större eller mindre konkurrensen af diligenser, som gå den för posten bestämda väg — der inga diligenser gå, öfverlätes väskan åt postbud, som vanligen tillika besörja hvarjehanda kommissioner för de ställen, till hvilka de föra posten. I medeltal betalas imedlertid efter dessa kontrakter 92 centimer per station för postväskan, hvars vigt är obestämd och måste af postföraren mottagas som den finnes. Man insev lätt hvilken minskning det skulle göra i franska postverkets inkomster, om postväskan öfverallt skulle fortskaffas med postverkets egna vagnar och bästar. Postverket inbringar 20 millioner francs och denna inkomst skulle falla till bälften, om postverket skulle öfverallt omedelbart besörja fortskaffningen. Vi hafva sett att postväskan årligen fortskaffas 5,500,000 posthåll genom kontrakt, och att hvarje posthäll kostar för malle 4 francs 60 cent.; nu är det bestämdt att kontraktpostskjutsen år 1844 skall kosta 4,001,183 francs; begagnades malle, så skulle kostnaden uppgå till 25 millioner fr., och postverket således få ett betydligt deficit. Man kan dock antaga, att mallepost ej öfverallt behöfdes, ty en kärra eller ett ridande bud gjorde stundom tillfyllest, och kostnaden blefve då öfverhufvud blott 3 fr. per station, eller tillsamman 46 !; millioner; men postverkets inkomst skulle i alla fall derigenom nedgåvtill 8 millioner. I Preussen, der staten monopoliserat hela forväsendet, anses postverkets inkomst ej uppgå till mer än 4,600,090 thaler, således oändligt mindre än i Frarkrike; i Baden lärer transporten af resande, oaktadt det höga priset för platserne, gifva en årlig förlust af 30,000 floriner. I Wirtemberg, der staten äfven är monopolist, erhåller den väl 70,000 floriner för monopolet, men dessa utbetalas åter för transporten af statens bref och papper. Men det är icke nog att monopolet på forväsendet inbringar direkt förlust, det medför äfven förlust af de inkomster man i stater med fri konkurrens drager af forväsendet. I England t. ex. erlägga deligenserna i stämpelafgift 533,218 St. och för posthästarne i direkt pålaga 230,026 f. I Frankrike intager staten af deligenserna nära 40 millioner francs. Det må väl sättas i fråga, huruvida en sådan beskattning på kommunikationerna är förmånlig för rörelsen, men så mycket är i alla fall afgjordt, att statens monopol är i alla hänseenden ännu kostsammare, än de afgilter man annorstädes lagt på den fria konkurrensen. I Tyskland medtaga utgifterna för en resa med statens forverk öfverhufvud !7, mer i tid och pengar än i Frankrike, och det oaktadt är för de mindre förmögna ingen plats i de tyska forvagnarne, såsom i de franska. Det låga prisct för postporto i England är allmänt bekant. — Från Drammen berättas, under d. 24 Juli, följande: För några dagar sedan hände det, att en vallgosse i närheten af Hougsund fick se en björn, som djerft anföll en af de kor, gossen vallade. Gossen började genast att skrika, emedan han visste, att ägare voro i grannskapet. Skrämd af ropen, tog björnen till flykten, men, besinnande sig och begärlig pfter det feta bytet, vände han straxt om och anföll kon för andra gången. En jägare, som hört vallgosens rop, hade imedlertid nalkats och fick öga på råldsverkaren. Utan att betänka sig, lade han an och var nog lycklig att fälla björnen, som föll;vid sidan af len räddade kon, hvilken väl redan var litet illa medaren af björnen, men dock icke sårad af jägarens wula.