Aftonbladet – 28 augusti 1843, sida 3

som vanligen bilda oroliga föreningar, såsom tjenstfolk och lösdrifvare. Bland husfäderna och dera: fullvuxna hemmavarande söner, det är som man har att söka de sammansvurne. Det blir då lätt förklarligt huru förbundsbröderna kunna så hastigt samlas och skingras. Hvar skara förstör nemligen blott tullarne i sin egen ort, för hvilket ändamål den endast har att tåga några hundra eller tusen steg, på aftald timme, när militärstyrkan lemnar trakten. Genom signalerande poster på höjderna blir det både lätt att undvika möten med henne, och att åt vännerne i andra trakter telegrafera hennes väg. Inom få minuter efter ctt nattligt härjningståg mot någon tull i grannskapet, kan alltså hvar och en af deltagarne befinnas hemma i sin säng igen. Af husfolket förräådes ingen; dertill är förbittringen emot tullarne för allmän. Den har för öfrigt röjt sig vid tropparnes tåg genom annars skenbart fredliga byar: barnen helsade dem ej sällan med ett Lefve Rebecka! (Becka for ever!). Rebeckaiternas djerfhet står i förhållande till deras trygghet och noggranna sammanbållning. Ett ibland de mest talande exemplen derpå förekom i början af innevarande månad, när polisförhöret hölls i Svansea med de på nyssnämde sätt angifna landtmännen. En stor folkmängd hade sammanströmmat till staden, för att afhöra polisundersökningen, och man fann nödvändigt att ditbeordra en mängd trupper, för att betrygga ordningen och tingsfreden. Intet spår till störande deraf förspordes heller; men knappt hade polismakten förklarat en del af de anklagade skyldiga att träda i häkte, för att vidare undergå ransakning vid domstol, innan Rebeckaiterne, inom ett bösshåll derifrån, nedbröto tre tullportar på en ång och slogo in fönster och dörrar på ett tullhus. d E Eg