liga svårare fall af rötaktiga febrar försports, och detta kommer troligen att tilltaga, om nödig försigtighet åsidosättes. . — Inom hufvudstaden förspörjas för dagen inga egentliga politiska eller administrativa nyheter; dessa tyckas hafva torkat bort med kålen och potatisen, och sjelfva den kungliga theaterdirektionen har i anseende till den fortfarande starka värmen uppskjutit dagens Taglioni-representation. Tidningsdiskussionen håller sig vid det lilla kriget, med mer och mindre liflighet. Svenska Minervas Red. ehuru som bekant är, fallen för en viss beqvämlighet, sparar ingen möda att, med anledning af Grefve Anckarsvärds flera gånger omtalta brochyr, söka inpregla i Svenska allmänheten, att en nedsättning i s. k. civillistan eller den del af statsanslagen som går till Regenten och hofhållningen, hör till de omöjliga och otänkbara tingen. Svenska Biet bar äfven i den sistförflutna veckan fortfarit att disputera mot Hr Adjunkten Afzelius i Upsala om Hegelianismen, och man erfar älven i dess uppsatser härom symtomer af den starka torkan; Biets Edmund visar dock änou en liten lifsgnista, och berättar oss i ett svåra politiskt bref hurusom det, än vid Otaheiti, än vid Newfoundland gnistrar som ur fliator, hvilka, neml. flintorna, endast behöfva fnöske, för att ordentligen fatta eld, och Dagligt Allehandas —x— har med några välgrundade reflexioner tillbakadrifvit Minervas förskräckelse för möjligheten af Communismens förmenta insteg bland de liberala tidningsredaktionerna i Sverge. — Bland icke officiella berättelser som cirkulera, är den, att det bekanta Fellingsbro skall hafva erhållit en ny kandidat med stora förhoppningar. Det troddes först, att detta goda andeliga brödstycke skulle komma att tillfalla hr bofpredikanten Tegner; men nu berättas det, att nämnde hr hofpredikant skall hafva grundad förhoppving att blifva Örebro stads herde, och att deremot stora chancer skola finnas för en yngre prestman, hofpredikanten och konsistoriinotarien herr Törnstrand i Westerås, att erhålla Fellingsbro. Hr Törnstrand har den stora lyckan att stå ilika stor gunst hos hr erkebiskopen och hr biskopenstatsrådet sedan sista riksdagen, då han var notarie i Presteståndet och anses dervid hafva inlagt serskilda meriter hos den biskopliga sidan, så att bans befordran blefve en af de flere politiska belöningar, som sedan den tiden vankats. — Bland djurgårdsnöjena upphörde i går ett — herr Mällers Kalotheama: det visades då för sista gången; och som represcentationerna här bero på solskenets intensitet och en klar himmel, så kan man nästan taga för afgjordt att gårdagens föreställning var hvad den utgafs för: den sista — Bland de större taflor, som utgjort Kalotheaman, äro två i olja: en vy efter naturen, den som föreställer Waxholm och en af originalkompositionerna. Vi ha ej sett detta anmärkt någonstädes förut; men tro oss böra fästa konstvänners uppmärksamhet derpå, emedan herr Miller derigenom visat sig tillhöra de egentliga landskapsmålarnes klass, som vanligen ser ned med en viss förnämhet på dekorationsmålarne. Rätt många ibland de förre skulle likväl ha gjort ett stort steg framåt, om de kunde producera sådana konstverk i. olja, som ett ibland dessa af herr Möller.