Aftonbladet – 28 augusti 1843, sida 2

Kammarherren inledde nu, såsom af en händelse samtalet på kortspel och beskref från början til slut ett parti piket, som han spelat härom da sen — hur han setat i förhand med tre ess fjorton damer och femton i en färg, och ändå blifvit ppittis. Då Stjernerantz ej genast kunde uträkna hur det gick till, begärde kammarherrer otåligt kort, för att visa detta, och Alastor, som väl förstod sjukan, befallde fram kortlekar, hvarjemte följde en hemlig tillsägelse att hafva i be redskap papper och blyertspenna. Att de sist nämnde materialierna voro välkomna, visade si; snart, ty kammarherrens fråga: löjtnanten spela ju piket? blef tillfredsställande besvarad, och si var den saken i ordning. Korten flögo redan mellan kammarherrens fing rar, som handterade dem med en taskspelare färdighet. Det är ett verkligt nöje att se en stor spelare blanda, ge o. s. v. Alastor öfverlemnad sig en stund åt detta nöje. Han iakttog upp märksamt alla Palmfeldts rörelser. Derpå dro ban sig Något tillbaka. Han vände sig till Lin der. Det är intressant att observera en passio nerad spelare. Se denne Palmfeldt, med hvilke verkligen artistisk skicklighet han handterar kor ten! År det någonsin exempel på, att under de korten, efter utseende, helt löst flyga ermella hans händer, han ändock någonsin tappar något eller att han, under de otaliga variationerna a gifningssält, af vårdslöshet slår upp något kort händer det väl honom att, då han tager af, et sådant faller upp? eller att han räknar fel, elle att han låter någon obehörig upplysning undfall: sig, eller att han uppehåller spelet? aldrig. Ja talar inte om spelare af profession; de äro röfyare