Aftonbladet – 26 augusti 1843, sida 2

RR EA nn rn rn nn nn nn RR Vi hade inte ännu hunnit till alleen, då vi mötte Curt, som kom ridande — han skulle förmodligen då göra någon riktigt grann rörelse; men i detsamma skyggade hästen till vid en klatsch från kuskens piska... ban gjorde ett litet språng, och der låg, eller rättare sagdt, satt löjtnanten i diket, och du kan väl tänka, det var vatten i diket, och det hade stänkt... och hon skrattade så bjertligt — och i detsamma trädde löjtnant Stjernerantz, mycket väl putsad, in genom dörStraxt efter honom följde Linder. Antingen nu medvetandet gjorde Stjernerantz misstänksam, eller han väcktes dertill af sin kusins hastigt antagna allvarsamma min, allt nog, han anade hvad som utgjort föremålet för de begge syskonens samtal och löje. Det var dock nödvändigt att bålla god min, och han kunde icke för ögonblicket taga annan hämnd, än den som är så vanlig att tillgripa, då man ser sig ett föremål för åtlöjet, nemligen satiren. Herrskapet har varit i kyrkan ?) sade han med en min, som skulle vara sarkastisk, men egentTligen var fadd. Ja, svarade Alastor, poch min herr bror —i diket, om jag inte bedrar mig.n I) Louise gaf Alastor ett förbrående ögonkast. vAck se der äro de nya gravyrerne nu komna från Stockholm, sade Stjernerantz, i det han skyndade till divansbordet och der tog plats, för att beundra en mängd konstverk, hvilka han måhända under andra omständigheter ej funnit värda sin uppmärksamhet. Grefvinnan kom in från sina rum, ytterst elegant klädd, och nästan i samma ögonblick inträdide från en annan sida doktorn: : ren. I