Aftonbladet – 24 augusti 1843, sida 2

— — rt vn det er dygd ej må sakna någon förtjenst. Det är intet felsteg, hvarom jag påminner, men. väl en martyrkrona, som jag hemtar från en graf, för att sätta den på mitt hufvud. Hör på, Marianna, hör, min mor, j begge rena och ädla qvinnor! bören hvad hon lidit för vår skull! För sex månader sedan erhöll jag, er ovetande, min fru, två bref från Hr Laseourt. I det ena, som var öppet, bad han och besvor mig i hedrens namn, att ej läsa det andra före den dag, han bestämde, nämligen den 20 December. hvarken före eller sednare. Denna dag är inne och i morse läste jag brefvet. Se här: Jag har icke lång tid att lefva. Ingen utom: min ,hustru känner orsaken till den sorg, som dödar mig. Jag har lefvat likt de flesta menniskor, utan någon tro och i det ögonblick jag skiljes från lifvet. tviflar jag ännu. Mitt obevekliga högmod sätter sig emot ,mitt lefvaånde samvetes röst. Jag tvekar att erkänna mina fel, att förtro mina samvetsagg åt en menniska, att låta mina läppar uttala en bekännelse, som ej kommer från mitt hjerta. Det är en helig sak för dem, som ä:o öfvertygade, men jag hvars förnuft ej vill låta förödmjuka sig, jag skulle frukta att af svaghet utföra ett gudlöst gyckelspel. Och ändå känner jag bebof af att yppa för nägon hvad jag gjort. Jag förkastar Guds näd, och jag bönfaller om er. Framför mig har jag kanske förintelse, bakom mig har jag ännu alla dem som älskat mig och skola bevara mitt minne. Emedan detta är det enda vissa, måste mitt straff med mitt minne stanna här på jorden, och menniskorna skola bedöma mig efter mina ,handlingar. Ni har vant er vid att hedra, att vörda och yälsigna milt namn. Jag har återställt ert, jag har gjort er rik och öfverhopat er med välgerningar ...se der masken: betrakta nu ansigtet. Här är den gode och ädle mannen: der är den som hittat och i sex år pbehållit er fars egendom, dena som riktat sig sjelf