Aftonbladet – 23 augusti 1843, sida 2

HR bjöd honom vilkoret af en återvunnen nåd. Hon sade med långsam men upprörd stämma: Ni yttrade i går några ord, på hvilka ni lofvade mig förklaring. Denna förklaring begär jag nu; jag måste bafva den... Begär icke att få veta hvad jag sedan ämnar företaga; jag vet det kanske icke sjelf ännu! ... Inga omvägar, min herre, inga omsvep. inga tysta förbehåll; jag begär ett kort och uppriktigt svar, en direkt beskyllning och bevis.n ,Fråga mig, min frup, sade George, med undergifven uppsyn, i väntan på att bon skulle gå rakt på målet. . j Ni bar låtit mig förstå att: min man är otrogen och att ni visste för hvems skull. För fru Lascourt, svarade George med en förfärande köld. För henne! utropade Marianna, för henne! det är omöjligt! Icke desto mindre studsade hon till vid detta oväntade slag; och hennes blick och ljudet af hennes röst motsade hennes yttrade tvifvelHennes utrop och det buller hon gjorde, i det hon häftigt stötte till. baka sin ländstol, som rullade på gollvedichbindrade dem att i nästa rum höra ett qvätdt utrop och der nästan straxt derpå -hejdade rörelse af yredet på dörr. Jåset. Striden hade blifvit allvarsam: hvarje slag måst träffa. George, som genom detta krossande genrsva: hade återvunnit anfallets fördelar, tillät cj Mariann: att hemta andan. Ni fordrar en direkt anklagelse, min fru, jag gö den. Ett bevis, jag lemnar det; ett bevis, som me; blod skrifvits af stål på en mars bröst, och denn man är . . Tig! utropade hon med fasa. J3g villicke mer höra er, jag kan ickel Hon rusade fram mot sin kammare, der Fann befann sig. George trodde, att hon ville aflässna s och höll henne tillbaka. Jag ville gerna bedra mig sjelf, sade han; ni önskade yvela sanningen, och jag har otur OM för att ge er del deraf. skat de Ha! det vore nedrigt! sade hor hufsudet i sina bänder, Ja, ganska nedrvigt! N7 , i det hon dolt förtjenar att älskasty; -J, Om är så skön! som :