Aftonbladet – 19 augusti 1843, sida 3

— Godt, sade Loustal, nu behöfs icke mer, för att uppgöra saken på ett godt sätt och med ömsesidig fördel, än att bestämma den garanti, jag skall lemna er. Jag inser tydligt hvad ni förlorar, men jag ser icke hvad ni vinner, och detta är icke billigt. Hvem kan väl ansvara för att jag tiger, sedan jag plundrat er? Jag skulle icke mera ega vinst af att tala om hvad jag vet? ett dåligt skäl, min fru; att behandla affären på det sättet vore att ej förstå sig på affirer; och det är ju en affär, som vi nu afhandlat, ingenting mer eller mindre; jag säljer, ni köper. Påfinn ett medel, min fru, som kan binda äfven mig och trygga er mot min oredlighet. Min skriftliga förbindelse gäller icke; ty dylika afhandlingar kan man ej göra skriftligen. Aterstår mitt ord, och det är alltför litet för er. Jag antar det, min herre. Öch ändå kom ni hit, för att säga mig, att ni tviflade derpå. Jag ber, förskona mig från detta grymma skämt och låt oss sluta. Om denna sista uppoffring framdelas blir fruktlös genom ert förvållande, har jag åtminstone gjort allt i min makt och ni blir ensam ansvarig inför Gud! Vi träffas åter om åtta dar.n Må göra.n Då svär ni mig en fortfarande tystnad? Jag svär den Mot hvilken summa? Mot den jag redan erhållit, min fru. Ni trodde er kunna förödmjuka mig; men jag skall tvinga er att erkänna, det ni bedömt mig oriktigt. Jag har blifvit betald för att tiga; och jag skall tiga, utan att man behöfver betala mig på nytt. Det är en infriad vexel. Er man hade mera förtroende för mig, och jag är öfvertygad, att han aldrig ens satte i fråga, att jag skulle förråda honom, sedan det var en öfverenskommelse mellan oss, att jag skulle glömma hvad jeg visste. Jag är redlig på mitt sätt, min fru. Man är ingen skurk, för det man drager en tillåtlig vinst af andras förseelser. Frun har ingenting vidare att säga mig? Får jag ledsaga frun till sin vågn? Han tog ett ljus på kaminen, gick framför Fanny utför de begge trapporna och lemnade henne, efter de ödmjukaste bugningar och de mest öfverdrifna betygelser af en uppriktig aktning... Då han kommit tillbaka isina rum, ringde han, och befallde en gammal piga att släppa in den person, som väntade i ett annät rum. (Forts. följer.) an