Aftonbladet – 19 augusti 1843, sida 3

som nu upprörde hans själ, Vanligtvis ett rof för de mest vulgära intryck, antingen han var böjd för godt eller ondt. Redan ångrade Fanny, orolig öfver hans tystnad, att hon låtit leda sig af ett ögonblicks förhastande och ej låtit honom lifligare känna sin vanära, innan hon öfverlemnat sig i hans våld. Jag väntar att få höra ert svar, sade hon med låg röst. Jag öfverlägger, min fru, återtog Loustal. Ni frågade nyss om jag begrep er; i er ordning bör ni också inse att en man, sådan som jag, en man, som ni föraktar, bör noga öfverväga förslagen af denna egenskap. Jag hyser inga fördomar; hvad jag gjort har aldrig ådragit mig samvetsqval. Det kommer kanske sedan, då jag, liksom andra, ända till öfvermättnad njutit välståndet. Men ända hittills hade jag i min enfald föreställt mig att man borde förtiga hvad man lofvat förtiga, och att en köpt och betald ed vore lika helig som ett ord, gifvet utan betalning. Det ser nästan ut, som jag bedragit mig, då ni sätter i fråga, att jag för andra gången skulle sälja samma vara, och så här säger mig det rakt i ansigtet, utan att tro er såra min grannlagenhet. Det är icke beskedligt min fru, att så här fresta en stackars mans ärlighet, som ej sökt tillnarra sig någons hemlighet; en mans, som, efter det han i mer än fyratio år tillbragt ett uselt lif, har ingenting annat att förebrå sig, än att han dragit nytta af dem, hyilka slumpen lemnat i hans händer, ja, slumpen, och kanske äfven hans armstyrka; ty jag påminner mig nu, att er man ej skulle delat med sig af vårt fynd, om jag icke varit nog starkt att tillkräkta Mig hälften deraf. Nå väl, min herre, det steg jag tagit må öfverensstämma med edra afsigter eller icke, säg, hvad besluter. ni ? ... Jag har erhållit 40.000 francs för portföljens återställande. År en sådan summa tillräcklig, för att kunna köpa er tystnad? Skall jag fördubbla den? Skall jag uppoffra allt hvad jag eger? Jag vill köpa er tystnad, om också nöd och elände skulle följa deraf. Men svara mig, gör slut på detta Samtal, som är en plåga för mig. i Råder ni sjel! öfyer er förmögenhet, min fru? Ja, min herre, . Kan ni realisera den och förfoga deröfver efter behag ?, Om några dagar skall den tillhöra er.,