Aftonbladet – 19 augusti 1843, sida 2

— Penningnöden i Norrland börjar gifva efter. Som bekantvordet är genom Svenska Biet, existerar i Norrland en svår penningnöd, d. ä. en nöd, orsakad af för mycket penningar, liksom hungersnöd eller vattunöd orsakas af för mycket bunger eller vatten. Der skall nämligen, efter uppgifterna i Biet, funnits så mycket pengar, att man icke mer kunnat göra utväg, för dem, utan nödgats lägga packorne på kistbotten, alldeles som bokhandlarne inskjuta gamla böcker, dem ingen efterfrågar, bakom de kuranta artiklarne i hyllan. Tidningarne i Norrland så väl, som visse enskilde personer, hafva visserligen gjort sig besvär med att förneka tillvaron af bemälde penningöfversvämning; men deras protester hafva Jätteligen kunnat tagas för bara köpmanspolitik, för försök att dölja lagrens storlek, af fruktan att blifva missbjuden på varan. En korrespondent har trott, att det allmänna omdömets stadgande säkrare borde uppnås genom officiella handlingars meddelande, och derföre insändt nedan intagne order och kungörelse, hvaraf man kan bemta: att tio års gamla fordringar för magasinsfondens räkning, ännu trycka folket i Norrland; att hela byalag äro insolventa och ej förmå sadla ihop så mycket, att de kunna freda sig för utmätning; att de ej haft annan egendom att låta gå, än de oumgängligaste landtbruksinventarier, dragare, boskap, köroch åkerbruksredskap, samt att, ehuru det är en grundsats, att det, hvarmed gäldenär idkar sin näring, må i det yttersta skonas, och ehuru serskilda författningar föreskrifva, det allmogens, för jordbruket nödvändiga inventarier och förlager ej må för undsättningsskulder utmätas; så hafva likväl sådane inventarier blifvit i Norrland icke blott utmätte, utan äfven, oaktadt deremot gjord invändning, dömde att gå under klubban. EE