Aftonbladet – 19 augusti 1843, sida 2

qval. Han dukade under med förbannelse öfver den rikedom, hvars ursprung var orent i hans och mina ÖgON. Loustal gjorde en rörelse för att tala, men hon ålade honom tystnad genom en vink och fortfor: Låtom oss afbryta det här, min herre. Hans beröm förvånar er icke i min mun; men jag har hvarken kommit hit för att berömma honom, eller för att göra dem förebråelser, som tänka annorlunda än han. Hvar och en eger att uppföra sig som han finner för godt. Der en finner skam, finner en annan sin lycka; det är icke jag som bör döma er., Loustal bet sig i läpparna utan attsvara. Han insåg ganska väl, att han på detta fält skulle förlora alla sina fördelar. Sedan han å nyo bugat sig, tog han en stol och väntade i en nästan vördnadsfull ställning, att Fanny skulle ge honom en vink, att sätta sig. Det förvånade frun att träffa mig hos herr Duveyrier ?, Jag medger det, svarade hon. Hvad skall jag väl göra, min fru? jag tror jag sagt er redan för några år sedan, att jag är vidskeplig af mig. Allt som eger minsta gemenskap med den der saken, bringar mig lycka. Jag kunde visserligen välja en annan bankir, men jag ville heldst vända mig till herr Duveyrier. Mina penningar hafva kanske burit större frukt i hans händer, än i en annans. Dessutom har han sjelf en fördel vid de operationer han gör för mig. Jag vet också, min fru, att uppföra mig som hederlig man; det är billigt att sonen drar nytta af fadrens rikedom: det är ju å min sida snart sagdt en upprättelse.n Och ni har aldrig kännt er förlägen i hans närvaro, min herre?n Aldrig, min fru! Hvarför skulle jag det? Emedan jag vet hvad han är okunnig om? Detta bör ju tvärtom ge mig en fördel framför honom. Om man måste slå ned ögonen för alla dem, hvilkas hemligheter man känner, då vore det så godt att bli eremit! Men då ni närmade er herr Duveyrier, som förr icke ens kände er tillvaro, fruktade ni ej att, rörande vissa omständigheter, om några obetänksamma ord kommo för hans eller hans mors öron, att det då skulle bli bonom lättare att komma sanningen på spåren, derigenom att han vände sig till er?..., Obetänksamma ord, säger ni? Hvem kunde väl