Aftonbladet – 17 augusti 1843, sida 3

BLANDADD ÄVINEN, — FÖRFÖLJELSE EMOT DE FRANSKA MISSIONÄRERNI 1 CocHin-CHInAa. Tidningen La Presse meddelai följande utdrag af ett bref, dateradt d. 14 Juni 1842 från Mr Miche, generalvikarie, som blifvit kastad : fängelse i Heie, hufvudstaden i Cochin-China: St här sannolikt det sista bref ni erhåller från mig; de är ett afskedsbref. Jag är fången för Jesu Christ skull och belastad med kedjor sedan den 46 Febr 1842. Jag tror, att ni, då ni får veta detta, lång! ifrån att beklaga mitt öde, skall förena er med mig att tacka Gud för det bevis af sin nåd, han lemnat mig, i det han gifvit mig tillfälle att lida något för hans ära. Arresterad jemte Mr Duclos af en trupp Cochin-Chinesiska soldater, på konungens af Feu område, sex dagsresor från Cochin-Chinas gräns, och följaktligen med uppenbar kränkning af folkrätten, band man mina händer bakpå ryggen och satte derefter ett tortyrverktyg på mig, för att återföra mig till staden Phuyen, hufvudstad i provinsen af samma namn ; der blef jag belastad med kedjor och kastad i fängelse, tillsammans med de gröfsta brottslingar i riket. Under mer än sextio förhör, som man hållit med mig, hafva mandarinerne användt alla medel, för att förmå mig till affall från min tro, med löfte om friheten, om jag trampade korset under fötterna. Jag har svarat dem, att med Guds hjelp skulle min tro icke vika för tänger eller svärd, och att jag var färdig att tusen gånger dö, hellre än jag efterföljde deras brottsliga bud. Jag har fyra gånger varit öfverlemnad åt bödlarne, och Herren har fyra gånger understödt min svaghet, då han gifvit mig tillräcklig förmåga att utstå detta förfärliga prof, utan att göra någonting ovärdigt en Jesu Christi stridsman. Vi äro fem missionärer i samma fängelse: det är herrar Charriegre, Bourneux, Galy, Duclos och jag. De tre förra -äro längesedan dömda till döden, och jag tror att vi inom en eller två månader skola dela deras lycka. Vi bedja alla fem, att Herren måtte vara 0sS nådig och påskynda det ögonblick, då det varder oss gifvet att gjuta vårt blod för tron. Den dagen, då våra hufvuden falla, skall vara oss en högtidsdag; vi hafva beslutit att, vid utgången från vårt fängelse, sjunga psalmen Ietatus sum och Te Deum. Farväl, käre bröder, farväl! Vi skole återse hvarandra i en bättre verld.n Hr Miche och hans kamrater i olyckan blefvo sedan befriade, till följe af en fransysk fregatts demonstrationer; men i det ögonblick, då han visade detta mod, hade han döden för ögonen och kunde icke förutse den oväntade bjelp, som räddade honom åt hans familj. — -THORWALDSENS MUSEUM I KÖPENHAMN. ÅTbetet på denna praktfulla byggnad framskrider raskt. Flera af taken, hvilka äro hvälfda, äro redan färdiga eller nästan fullbordade, t. ex. i den stora Christussalen och åtskilliga af de mindre sidorummen. I alla dessa, serdeles smakfulla takdekorationer äro rödt, gult och blått (indigo) samt hvitt de herrskande färserna. Golfven äro färdiga i en hel sträcka af minIre rum; de bestå af en mosaik af bränd lera, i olika