Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 3

somj 1808 steg till t värde af 20 millioner rube banko, hade 4834 sjunkit ned till 4 million, men har sedermtra något tilltagit, ehuru ej betydligt. Le Slagtandet af vild hornboskap och vilda hästar i Sydamerika. (Ur Das Ausland.) De båda bröderne Robertson, bekanta genom sina skrifter: Bref om Paraguay) och Francias regering), hafva åter ur sitt minnes skatt samlat ämnen till tre band under titeln: Letters on South America. Jemte mycket öfverflödigt prat, finnes der en mängd högst intressanta drag, hvilka kasta ett nytt ljus öfver dessa länders historia efter frihetskrigets början. Hvad skildringen al sederna beträffar, så torde den ännu gälla lika bra, fastän dessa herrar lemnade Buenos Ayres för ett dussin år sedan. De voro nära nog de första, hvilka å engelska sidan inledde den stora, nu så vigtiga handeln med hudar och, som det synes, vunno en icke obetydlig förmögenhet derpå. Vi låna derföre ur första bandet en skildring af denna handel: Ni kan göra er en föreställning om våra dagliga göromål, då jag säger er, att vi under de nio månader, som jag uppehöll mig i Goya, exporterade 50,000 oxhudar, 100,000 hästhudar och jag minnes icke huru många balar ull och hår från denna flodhamn. En kort historia om denna betydande handelsartikel, d. v. s. hudarna, från det ögonblick, då de sitta på djurens rygg tills den tid, då man inlastar dem i skeppet, torde icke sakna intresse, Boskapen på de stora egendomarna i Laplata-provinserna bestå vanligen af två klasser: Ganado de rodeo, vaktad boskap, och Ganado alzado, vild boskap. Der egendomens område består af en öppen slätt och egaren är istånd att med sina tjenare vakta sina uppväxande bjordar, finnes ringa eller ingen vild boskap; men der egorna äro mycket vidsträckta och skogbevexta, kan ofta den bästa uppsigt ej förhindra, att kreatur skilja sig från bjorden och gå i Montes eller skogarna, der de föröka sig under det vilda tillståndet. Der, äfven detta oansedt, hjordarna ej fortfarande väl bevakas, växer antalet af den vilda boskapen i mån af denna försumlighet. På Buenos Ayres pampas finnes nu knappt Ganado alzado, och ordentlig bevakning och sorgfällighet hafva till och med förminskat den i Banda Orientals och Entrerios skogstrakter. Men i dessa sednare vidsträckta och fruktbara provinser hade guachohöfdingen Artigas laglösa välde då gjort lif och egendom osäkra: estancieras voro öfvergifna eller stodo blott till en del under uppsigt, och derigenom blef småningom all boskap i dessa båda landsträckor alzado eler vild. I Corrientes voro tre fjerdedelar af de hudar, vi köpte, af ganado alzado, och största delen af de djur, af hvilka de togos, slagtades under vårt vistande i provinsen. Det barbariska sätt, hvarpå man i Sydamerika låter ryttare fånga boskapen med lazzos och sedan slagtar den, är bekant nog. Ganado alzado slagtas på helt annat sätt. Boskapen drager sig alltid tillbaka i skogarna om natten, och la matanza (slagtandet) eger rum här under sommarmånaderna och vid månsken. Då natten är klar — och detta är den vanligen — taga ett antal karlar, desto flera, ju mera hudar man behöfver, på sig ett slags läderpansar för att kunna krypa mellan de taggiga snåren, utan att blifva sönderrifna. Skogarna bestå nästan uteslutande af mimosas, blandade med talrika varieteter af den taggiga akacien. Då karlarne komma emellan träden, der kreaturen hvila, krypa de på händer och fötter mellan de sofvande skogsinvånarna, stöta sina skarpa knifvar i deras strupar och återkomma på morgonen för att draga af dem huden. Dessa karlar hafva äfven ett slags sköld af oxhud, för att i nödfall kunna försvara sig mot de uppskrämda djuren. I denna operation ligger ett barbari, som målar, folkets karakter, men den är ett lätt arbete i jemnförelse med slagtandet af de vilda hästarne, de inre skogarnas ädia, otämda, men likväl åt döden invigde invånare. Under vårt vistande i Corrientes hade dej vilda hästarne så öfversvämmat landet, att man ej ällan träffade hjordar af 35 till 40,000 stycken tillsammans. Vid en jagt på sådana djur äro 30 till 50 man nödvändiga; vid kanten af någon stor skog uppätta de en ofantlig Corral eller rund inhägnad af starka träpålar, rundtomkring hvilka tvärsöfyer löpanle bräder äro fastgjorda med läderstycken. En sålan corral kan rymma 3 till 40,000 hästar, ja, månsen gäng mera. En mycket vidsträckt öppning leder lit, och på motsatta sidan är en annan ingång till en nindre corral. Efter dessa förberedelser bestiga mänen mycket starka, kraftiga hästar, rida in i den närelägna skogen, bilda en vid halfcirkel omkring en ästhjord, som de uppsökt, och drifva under rop och krik hästarne allt närmare tillsammans mot skogsbryet. Härifrån springa de vilda djuren ut på den melan corralen och skogen liggande slätten; men peo!!l erne bilda hastigt en halfcirkel och tränga hästarne ! ot corralen. Många komma undan och fly åter tilll: kogarna, men största delen drifves in i corralen, ch operationen förnyas, till dess den stora corralen lf c full. Då insläppes ett bestämdt antal i den lillals I I orralen, der de snart kastas omkull genom bolas, om guachos kasta, genast slagtas, utsläpas genom en annan dörr och flås i närheten. As PP amma fanka AL