Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 2

sakade förluster, så väl af hästar som af omförmälda persedlar, ofta tillskynda enskilde rustande, skulle lättare bäras i den mån de jemmare fördelades, uti skrifvelse af den 6 Februari 1844 hos Kongl. Majit i underdånigbet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta höra vederbörande Rusthållare, huruvida de skulle vilja ingå den öfverenskommelsen sins emellan att, vid infallande krig, från krigets utbrott, en för alla och alla för en, proportionaliter ansvara för de skador, som kunde träffa regementets eller korpsens hästar, bevärings-, remtygsoch utredningspersedlar m. m., eller om Rusthållare hellre önskade att staten, emot en viss årlig afgift af dem till kronan, öfvertoge ansvaret af ersättningen af så väl hästar som persedlar, i hvilket fall det likväl skulle åligga staten att vid krigets slut hålla både de förre och de sednare i tjenstbart och dugligt skick de rustande tillhanda; samt Rikets Ständer derjemte i underd. framställt den önskan att, sedan Rusthållarne sig i ämnet yttrat. Kongl. Maj:t måtte uti nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer föreslå den ändamålsenligaste och således för de rustande minst betungande utvägen i denna ersättningsfråga; så har, uppå Kongl. Maj:ts i nådigt bref af den 44 Mars 4841 Krigs-kollegium gifna nådiga befallning, Kongl. Kollegium skolat åt Konungens Befallningshafvande uppdraga, att öfver förr berörda af Rikets Ständer framställda alternativa förslag infordra yttrande af de rustande för alla inom Örebro län indelta rusthäållsnummer vid Lifregementets Hussar-korps, i hvilket afseende uträkning öfver persedlarnes antal och värden varder till ledning för öfverläggningarne mellan de ombud, som af Rusthållarne sqvadronsyvis utses, härhos öfverlemnad; börande nämnde yttranden vara till Kongl. Kollegium insända före utgången af näs kommande Juni månad. Stockholm d. 30 Dec. 1842.n (Underskrifter.) I anledning häraf hade Konungens Befallningshafvande anmodat presterskapet i de församlingar, der rusthåll inom länet äro belägna, att i laga ordning utlysa socknestämmor;, å hvilka Rusthållarne hade att inom sig utse ett eller flere ombud, som det sedermera tillkomme att sqvadronsvis sammanträda å tid och ort, som bestämdes och kungjordes, för lifsqvadronen, Örebro sqvadron och Öster-Nerikes sqvadron, af Hr Kronofogden Er. Göthlin, och Wester-Nerikes sqvadron af Kronofogden, Hr Landskamereraren P. G. Zetterstedt, i ändamål alt antingen åt sqvadronsfullmäktige, der sådane funnes antagna, eller åt andra inför Kronofogdarne vid tillfället valda ombud, uppdraga att deltaga i öfverläggningar, hvilka emellan de sålunda utsedda ombud komme att inför Konungens Befallningshafvande härstädes å denna dag hållas för afgifvande af det utaf Kgl. Maj:t i nåder infordrade yttrande öfver Rikets Ständers ofvan omförmälda förslag, och förordnat, att i de socknar, der rusthåll, hörande till olika sqvadroner, funnes, serskilda sockneombud erfordrades för att närvara vid de sammankomster, Kronofogdarne komme att sålunda sqvadronsvis hålla, och att protokollen dervid borde till Konungens Befallningshafvande insändas; samt kungjort, att den uti Kongl. Krigs-kollegii skrifvelse åberopade uträkning öfver munderingsoch beväringspersedlarnes antal och värde vore att tillgå, så väl här på Landskansliet, som ock vid berörde sammankomster. Då, i följd häraf, ärendet den 27 Maj detta år företogs å Landskansliet i Örebro, infann sig Sekundehefen för Kongl. Lifregementets Hussarkorps, m. m., Frih. F. U. von Essen, och de valda ombuden; hvarförutan serskildt åtskillige Rusthållare anmälde sig. Sedan Kongl. Krigs-kollegii ofvan intagne skrifvelse blifvit uppläst och de åtgärder Konungens Befallningshafvande, i anledning deraf, vidtagit, tillkännagifne, samt efter det Hr Ordföranden i korthet framställt den behandling, förevarande fråga den sednare tiden rönt hos Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, hemställde Hr Grefve Anckarsvärd, om icke, innan förberörde af Rikets Ständer gjorda alternativa förslag till besvarande framställdes, öfverläggning i ämnet de rustande emellan inför Konungens Befallningshafvande kunde tillstädjas. Denna hemställan bifölls, och Hr Grefven anförde, hurusom, fastän vid betraktande, ej mindre af den ringa förlust på hästar, Kongl. Lifregementet till häst, under sistförflutna århundrade genom krig lidit, än äfven deraf, att rustningshästen i fält tvifvelsutan blefve bättre skött och jemnare fodrad, samt i följd af daglig rörelse vore mindre blottställd för sjukdomar, det kunde synas, som skulle de rustande kunna, utan betänklighet åtaga sig en gemensam ansvarighet för ersättningen af de under krig uppkommande förluster af så väl hästar som munderingsoch utredningspersedlar af alla slag, sådant åtagande likväl till äfventyrs kunde hos både befäl och manskap förringa eller omintetgöra den känsla af ömhet och omsorg för den enskilde rustandes ekonomiska välfärd och bestånd, hvari rustningens uppehållande, på det sätt hittills skett, ägde sitt kraftigaste stöd, samt följaktligen förlusterna och ersättningarne för dem, som drabbade samtlige Rusthållarne, betydliot ökas aoch att Hr Grafven. af sådana skäl ansåg