Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 2

— manter, föt att kunna reparera sin älskares oärlighet, ty han skulle hafva varit en spelare. EB duell, som Fanny velat förekomma, men hbindrats af en dåning, egde rum. Sedan Lascourt sårat Alexander, ville han skilja denne från sin befattning. Det var nu som bans fru återkastade skymfen på honom sjelf, i det hon omtalade den olycksaliga hemlighet, hon upptäckt. Lascourt hade några år förut, då han redan var kär i henne, men saknade förmögenhet, för att begära hennes band, en afton hittat en portfölj, innehållande hundratusen francs i bankoassignationer; han hade varit tvungen att dela denna skatt med en person vid namn Loustal, som gömt portföljen, och som sedermera flere gånger afprejade honom penningar, i det han hotade att uppträda såsom anklagare mot honom. Denna portfölj, förgäfves efterlyst af dess egare (Lascourt hade, dagen efter, sedan han hittat portföljen, rest till England), tillhörde en handlande, vid namn Duvcyrier, hvilken genom denna förlust blifvit ruinerad och afdagatagit sig sjelf, sedan hans bankrutt blifvit förklarad för bedräglig. Alexander var Duvceyriers son, men dolde sitt rätta namn under det antagna namnet Laville, för den skymf, som vidlådde bankrifttörens minne. Före sitt giftermål hade Fanny sett Alexander hos sin fader; hon hade hört honom berätta sin olyrka, deningen person ville tro på; och den ton af sanning, som hon funnit i hans ord, hade i hennes själ djupt fästat minnet af denna scen. Några år derefter, ungefär en månad före den omtalta balen, då hon träffade Alexander, bade hon hos Loustal, som blifvit juvelhandlare, funnit den portfölj, på hvilken Duveyriers namn stod inristadt, och som i en ficka inneslöt porträttet af den gamle handlanden. Tvungen att dölja sig vid sin mans ankomst, hade bon från en sidokammare åhört Loustals och Lascourts samtal hon kunde icke mera betvifla deras brottslighet. Den första gårgen, hon träffade Alexander, blef hon frapperad af dennes förvånande likhet med Duveyriers porträtt, och hon hade derföre betraktat honom med en uppmärksamhet, som föranlät den unge mannen att vända sig till henne, för att begära hennes beskydd, och nästan lika oroad som han sjelf, åtog hon sig att svara för hans heder. En afton, då han berättat henne sin famjs lidanden, dem ban trodde vara för henne okända, och såg henne, mycket rörd, badande i tårar, var han nära att bekänna, det han älskade henne; Lascourt öfverraskade dem: en duell egde rum, som vi berättat. Den unge mannen återställdes långsamt efter en farlig blessyr. Laccowt, underrättad af sin fru, att Alexanler var Duveyriers son, satte honom i tillfälle att be