GEA DEN UNDERGIFNA ). AF A. ARNOULD:. Då de båda makarna blifvit ensamme, iakttogo både mannen och hustrun under en stund tystnad. Den ene insåg väl, att hans köld torde hafva varit sårande, i synmerhet i närvaro af en fremmande; den andra hade lidit för mycket, att blottställa sig för en ny missräkning. Imedlertid lade Marianna sin hand i sin mans och förde honom fram till kakelugnen, samt tecknade åt honom att sitta ner. Derpå tog hon sig sjeif en stol och satte sig vid hans sida. Det är orätt att jag qvarbåller dig här och icke låter dig gå till dina rum, ty du är säker! mycket uttröttad, min vän), började bon. Du har rätt . . . nära hundra lieues på tvi dagar . . . men jag var så angelägen att återkomma . . . ,För att snarare återse mig. Tack! Ehuru dv måste vara mycket trött, känner jag mig likväl icke disponerad att uppoffra mitt nöje. Jag är så glad att hafva dig här hos mig! det är er lycka, som icke så ofta händer mig . . . jag vill visst icke göra dig några förebråelser . . . jag vet att dina affärer upptaga hela din tid; men då du kan skänka mig ett ögonblick, som i afton, begagnar jag mig deraf utan omständigheter, Alexander besvarade detta smekande prat mec ett leende. Hon fortsatte efter en paus: Jag har, under din frånvaro, erhållit nyheter vigtiga nyheter., Hvem då ifrån ?, Ifrån ett fruntimmer, som du mycket älskar och ändå är jag icke svartsjuk., Se här! Känne du igen denna stil? Ett bref från fru Lascourtli, Ja, ett bref, som ankom för tolf dagar sen andra dagen efter din afresa. Min stackars tan är ännu mycket dyster, hon kan icke strösta sig Vill du läsa detta bref, min vän? ? Nej, Marianna! ;Hvarföre icke?, Läs för mig, det var så jag önskade. I Se Aftonbl. 27 186.