vårt hötel. Var det icke rätt? Tillhör icke allt bvad vi ega henne? Utan tvifvel; men om fru Lascourt skulle föredraga . . . ,Tycker du det! Låta ett fruntimmer lefva ensam, ett fruntimmer af hennes ålder, och så skön som hon! ... Ty oaktadt det hon skrifver, skulle jag väl vilja likna henne . . . om du icke älskade mig sådan jag är. Men ingenting är beredt, för att emottaga henne som, sig bör . . . Ah, jag har förutsett allt, min berre: Du begriper väl, att jag icke haft den ideen att erbjuda henne de begge anspråklösa rummen, du bebodde som ungkarl; men jag förbereder dig på, att jag anslagit hennes budget med kunglig frikostighet. Våningen här ofvanpå stod ledig; jag kallade hit handtverkare för några dagar sedan. Jag har lofvat betala dem mycket rikligt, att ge dem allt hvad de begära, blott de skynda sig. De reparera hela våningen, att hon blir som ny. Du svarar icke . . . är du ond derför? Nej, nej! sade Alexander; du har gjort rätt, Marianna, jag skall betala hvad det kostar, utan att se på styfvern., Han reste sig i detsamman upp, tog ett ljus och sade sin hustru god natt. Hon såg efter honom, då han gick; då hon blef ensam, utropade hon: Intet! icke ett ord om kärlek! icke ens en blick Derefter vände hon sina ögon till fru Laseourts porträtt och fortfor: Ni säger att jag är lycklig och att ni ensam är att beklagal Ni har åtminstone varit älskad; ni kan tala till mig om edra sorger och jag måste dölja mina! O, min Gud! hvarför älskar han mig icke? Abl om jag också skulle förgås, i det jag upptäcker denna olyckliga hemlighet, måste jag dock en dag lära känna min rival! (Forts. följer.) TESKED — Den tyska sångerskan, M:1l Löswve, har nyligen på ett origirelt sätt tagit afsked af publiken i Genua, genom att sjunga ordet Addio, med många drillar och variationer, hvilket naturligtvis framkallade många bravorop,