Aftonbladet – 14 augusti 1843, sida 2

midt emot statuetten al en dansös; ingen hopkrupen chines gjorde der grimaser åt brokiga porslins-herdar och herdinnor från Pompadours tid: med ett ord, intet drag af dessa gamla kuriosa, som kunna passa i en studerkammare eller i någon atelier hos en artist, som genom tankan å dessa spillror återkallar förflutna epoker, men hvilka leksaker, inblandade i förnäma lättingars själlösa hf, endast förråda ledsnaden vid hvad som är förnuftigt, behofvet af utsväfvande känslor, osammanhang, oreda och oordning i smak och ideer. Allt der var enkelt, harmoniskt och vanligtvis lugnt bakom de stora blå sidengardinerna, som tillslöto denna kammare och gåfvo den utseendet af en fristad, helgad åt stillheten snarare än åt koketteriets förföre!ser. Den enda tafla man der varseblef, var ett porträtt af en beundransvärd skönhet, som, kanhända glömdt vid en hastig afresa, qvarblifvit såsom en vakande skyddsengel öfver denna boning. Mariannas svärmoder var omkring femtio år. Hennes regelbundna anletsdrag, som roåste bafva varit sköna, tillkännagåfvo en stor mildbet i karakteren och en hög lyftning i känslan. De buro spår efter en långvarig sorg, och hon hade bibehållit ett visst tvång oeh en förbebållsamhet efter sin resignation i olyckan, som hon icke lätt kunde besegra. Det var endast fruktan för en fara eller tankan på att en pligt måste uppfyllas, som förmått benne att uppträda såsom tredje person vid denna visit, som af vänskapliga förbållanden autoriserades. Marianna var endast tjugu år. Hennes skönbet, mindre fullkomlig än originalets till det på väggen hängande porträttet, var mera Pikant och