Aftonbladet – 12 augusti 1843, sida 2

kunde han gå i borgen för att den länge förblefve det, derest presterskapet. fortfar i sin ylterliga fiendtlighet emot Irland ;och den stora massan af irländska folket samt bemöter folkets prester med hat, hån och förakt; framhärdar det så, i en retande, trångbröstad och oädel ofördragsamhet, hvarKen ville han förorda sådant folks intressen eller kunde ens lyckas deri, om han försökte det. Han besvor derföre de anglikanske andlige att närma sig till folket, för deras eget och deras kyrkas bästa. Detta skulle gå dem vänligt och uppriktigt till mötes. Derefter vände han sig till de irländska godsegarne. Han bad dem betänka, att hela engelsäa pressen och hvarje bildad menniska i Europa ogillade och fördömde såväl utur konfessionella som politiska grunder det nu i Irland gängse paktar-systemet och åbo-familjernas förjagande från sina jordlotter. De arma förpaktarne, sade han, utdrifvas från sine kojor, för att omkomma af hunger och köld i jordhålorna och på vägarne. Tusende sinom tusende hade på detta vis gått döden till möte, och hvarje sådan död vore ett mord, lika så väl som hade det vållats a! yxan, bajonetten eller kulan. Det är detta godtycke, som framkallat den vedergällningen, som man benämner hämndens vilda lagskipning och som föranledt flera godsegares mördande. Aldrig kunde han gilla sådana ogerningar; de äro brott, som nedkalla himlens straff: men de äro följder, oundvikliga följder af det olyckliga systemet, och han bad derföre godsegarne förena sig med bonom och med honom söka så ställa, att man kunde blifva qvitt becge, såväl orsak som verkan. De borde betänka, att på tio år Irland förlorat 700,066 menniskor genom jordaristokratiens tyranni, ty det är kändt, jatt öfverhufvud 69,600 menniskor årligen omkomma genom den nöd, som detta system medför De borde äfven besinna, att det nu vore möjligt till att grundlägga ett nytt förpaktningssystem, som skulle blifva dem mera gynsamt, än det de i framtiden kunde hoppas att tillkämpa sig; ty i Irland går tiden snabbt fram. (Bifall.) Ingen godsegare kan vara berättigad till mer än till ezandet och inkomsten af sin jord; och det vore en afskyvärd lag, förderflig för menniskor och säkert förhatlig inför Guds ansigte, hvilken, utom jorden och dess grundränta, äfven kunde skänka bort rättigheten till frukten af andras arbete. Lagen måste derföre ändras; och ändras på ett ömsesidigt billigt sätt. Ian ville gerna skydda egarnes rätt; men de nuvarande åboerne borde betryggas om att få skydd för sin åborätt. Fan uppmanade derföre alla godsegare i Irland, att förena sig med honom; de behöfde icke derföre blifva prepealersn, lika litet som han yrkade att de biskoplige andlige skulle blifva det; men de borde bhjelpa till att införa ett system, som ga! jordegendomen sitt rätta värde och förpaktningsafbandlingarne säkerhet. Slutligen uppmanade han ännu en gång till värjandet af lugn och ordning samt anförde det ovanliga och till efterföljd passande exemplet af den nyss hållna repeal-sammankomsten i Waterford, der inemot 209,600 menniskor sammankommit utan att njuta en droppa rusgifvande drycker. Han hade haft den glädjen att der se trettio unga, aktningsvärda förpaktare hjelpa hvarandra den heta sommardagen al! pumpa vatten ur en brunn, utan att någon tänk! på att gå in på krogen. Ian tackade de män. tillhörande det så kallade Nya England, hvilka ehuru eljest Tories ädelmodigt förordat Irlands sak: den högsinnade kapten Rous, hos hvilken de! ärliga sjömansbjertat öfvervägt den usla tory-kate: kesen; sonen till Lord Strangford, Hr Smythe som han hoppades en gång se sittande i Irlands öfverhus, samt den äkta ädlingen Lord Jobn Manners. Jag är sinnad,, sade ban, då jag skiljer