Aftonbladet – 11 augusti 1843, sida 2

poster, hunnit till en punkt, der det någon tid kan få hvila ut och hemta sig efter stormen, eller om de sista händelserna endast äro signalen till ett nytt borgerligt krig, nya bedragna förhoppningar, nya lidanden och försakelser, deröfver måste den politiska kombinationsförmågan och skarpsinnigheten troligen ännu någon tid förlora sig i gissningar. Vi förutsätte, att nästan alla Aftonbladets läsare med uppmärksamhet följt den sednare tidens nyheter ifrån Spanien, allt intill underrättelserna om de förenade insurgenternas intågande i Madrid, general Narvaez utnämnande till öfverkommendant eller generalkap!en derstädes och återinsättandet af den utaf regenten afskedade liberala Lopezska ministeren. Redan dessa sistnämnda omständigheter innefatta sins emellan så mycket motsägande, att ovissheten ochgissningarna, i afseende på framtiden, der måste börja. Så mycket kan man visserligen, utan misstag, sluta till af den enighet loch lätthet, bvarmed de serskilda partierna förenat sig att drifva Espartero, landets formelt lagliga riksföreståndare, från väldet, att denne man, genom sin maktutöfning, väckt ett sällsamt, allmänt missnöje, hvartill vi-för några dagar sedan sökte angifva några orsaker. (Vi ansåso dessa orsaker ligga uti dels den vwvåldsamhet, hvarmed lEspartero gått tillväga mot Barcelona, dels ock uti det stora misstaget, att han skiljde sig vid en minister, som bade representationens — Cortes förtroende och upplöste sjelfva Cortes för andra gången inom en kort tid; hvartill man troligen bör lägga en högdragen, sjelfkär och hämndlysten karakter, som blottställde sig mycket genom personliga svagheter, af den art, hvilka ofta åtfölja sådana lynnen.) I så måtto synes derföre den nuvarande uppresningen vara fullkomligt nationel och Espartero icke vidare egza något att boppas. Detta sednare tyckes äfven vinna nåzon bekräftelse af den omständigheten, att den Lopezska ministeren, som, med en radikal riktning i sina grundsatser, ville förena en försonande politik, åter kommit till makten. Men deremot synas ett par andra omständigheter gifva anledning till stora farhågor för stadfästandet af den nuvarande sakernas ordning. Det förefaller nemligen först och främst något dunkelt, hvaruti den nya ministerens poLitik skall väsendtligen skilja sig från Esparteros i afseende på sjelfva inrältningarna, så att den nu inträdda revolutionen i synnerbet tyckes hafva åsyftat vissa personers aflägsnande, som voro Esparteros verktyg. Sedan förekommer det misstänkt, att ibland de Fransyska tiduingarna, just de annars företrädesvis monarkiskt sinnade, samt ser vila, och af regeringen besoldade, såsom Journal des Debats och La Presse taga insurgenterInes parti, hvaremot de mera sjelfständiga, Le Sicele och Le National, yttra sig mycket tveksamt och med farhåga; ty man kan vara nästan säker, att det icke står riktigt väl till, när en redaktion, som annars skrifver i godtyckets intresse, börjar på en gång och för ett serskildt fall föra friheten och folkets rättigheter på tungan samt i deras namn till och med taga parti af en revolution; det är då alltid att förmoda, att något förstucket spel drifves under allt deita. Sedermera — och detta är det värsta — är general Narvaez, som nu förer militärbefälet i Madrid, en erkänd anhängare af, och agent åt, enkedrottningen Christina, som för närvarande befinner sig i landsflykt uti Paris, men som, oaktadt hon i sitt vackra hotell vid rue du Boule, mår som perla i guld med den stora rikedom hon förstod alt skrapa ihop under sina välmaktsdagar loch taga med sig ur landet, likväl aldrig uppgifvit lystnaden efter att återkomma till makten, hvilken öfverhufvud tyckes haiva en starkare och . mera oemotståndlig retelse än allt annat på jorden. Den stora frågan synes i följd häraf för mnärI varande blifva denna: Skall de: lyckas den Lopez. ska ministeren, att med biträde af majoriteten af folket hålla sakerna qvar på den punkt, der de nu befinna sig, till dess cortes hinna församlas och gifva stadga åt regeringen? Eller skall general Narvaez dessförinnan genom någon militärkupp bemäktiga sig hela väldet, Christina återkomma och Spanien å nyo blifva underkastadt den godtyckliga styrelse, som Zea Bermudez ville införa !och hvilken man så betecknande gifvit namn af den upplysta despotismen, gående ut på att handla