Aftonbladet – 10 augusti 1843, sida 3

At som förut lidit af merkurialsjuka, och som unde: den kritiska svettningen utsvettades metallisk qvicksilfver, som återfanns på lakanet. Jag ville pröfva, huruvida vattenkurens verksamhet var analogz med den som utölvas af en feberkrisis och lät således vattenkurspatienten under svettningarne lägga ett i linne imsydt poleradt guldstycke på sin blottade kropp. Efter fjorton dagar öppnades det lilla paketet, och guldet befanns ganska riktigt anlupet af en qvicksilfverdroppa. Detfvar således tydligt, att min förmodan bade sin riktighet, och händelsen var ett direkt och oemotsägligt bevis för vattenkurens stora verksamhet. Jag kom att omtala denna händelse för en läkare, som besökte vattenkursanstalten. Denne tviflade på uppgiften och förmodade ett misstag; men gjorde dock, hvad de fleste andra skulle hafva underlåtat: han ej blott tviflade, utan undersökte saken, Han gjorde således samma försök med en annan patient; men använde polerad koppar 1 stället för guld — och fick samma resultat som jag — kopparen befanns anlupen af qvicksilfver. Det är således med glädje jag kan säga, alt vattenkuren är den bäst2, som ännu finne8 mot merkurialsjukdomen och såledas äfven för alla andra sjukdomar, som bero på sjukligt förändrade vätskor, det vill säga gikt, renmatism och hela denna här af sjukdomar, som upptaga två tredjedelar af våra läkareböcker och som man förut qvacksalfvat med utan framgång. Oaktadt jag således har ett stort förtroende till vattenkuren, tycker jag mig likväl inse, att den ensam ej är tillräcklig vid alla möjliga händelser. Det är nemligen mera än troligt, att-den ej med samma framgång användes mot lokala lidanden,