Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 3

— SE öppning mellan träden, en grönskande, liten kull varsnades. Här beslöt kungen att hvilande förbida morgonen, satte sig ned på en sten, hvilker liksom var försedd med trappsteg, och blickade tankfull upp mot den mörka himmelen , der ingen vänlig stjerna tycktes vilja helsa honom: sof väl! Då sväfvade en hvit gestalt fram i mörkret till den irrande vandringsmannen och tog sin plats vid hans sida. Hvem är du?, frågade konungen, och reste sig till hälften upp. Sitt stilla, kung Christian! Jag är din vän, ych var lugn,, svarade en Jljuf röst, som hade len flugit fram ur en eolsharpa. Efter du kallar dig min vän och dertill med n så intagande röst, så vill jag sätta tro till dina rd. Men säg mig, hvar befinner jag mig i närvarande stund ? Du befinner dig på den käraste och kanske dyrbaraste fläck af den danska jorden — med ett ord, hos mig. Vill du förnimma ännu mera, så säg. Du skall veta: att ditt eget och Danmarks horoskop har jag i min hand. År allt en synvilla?, frågade sig konungen tyst och strök undan den våta locken från pannan. Nej, allt är verklighet, som nu omger dig svarade gestalten. Så säg mig då något om framtiden, min och Danmarks,, bad Christian, dock ej utan ett förlåtligt sväfvande på målet. Och gestalten sade med djup stämma: Kung Christian den Åttonde är det förbebållet att göra danska folket fritt och lyckligt, genom att nedlägga enväldets förhatliga spira Och befrämja frihetens och bildningens seger uti sitt tacksamma fädernesland., Nej, nej, och jag skall aldrig en gång tänka derpå!, afbröt monarken och stampade otåligt med ioten. ,Tro mig,, återtog det hemlighetsfulla väsen