Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 2

Me BAM RARE TIL Så BAAMAA ADAM A ff MMMISR oe OK sålstockarna här äro öfverst. rg EFTERSPEL I DYBECEKSKA ARFSTVISTEN. Man torde påminna sig, att Dybeckska arfstvisten angick ett påstående af aflidne :sockerbruksdkaren Erik Dybecks efterlemnade, trolofvade hustru, Johanna Fredrika Dybeck, och son, Erik Dybeck, att utbekomma giftorätt och arf efter bemälde Erik Dybeck, samt att detta påstående slutigen blifvit af domaremakten godkändt. Nu hafva likväl nyssnämnde bustru och son funnit sig öranlåtne, att mot de Erik Dybecks slägtingar, som vid hans död voro i besittning af bans bo, väcka serskildt påstående om utbekommande af Erik Dybecks efterlemnade räkenskaper och handlingar, för att dermed kunna utreda huru mycket sonen och hustrun verkligen böra erhålla. Stämningsmemorialet i denna tvist, ställdt till Stockholms kämnersrätt, har blifvit in extenso meddeladt af Dagligt Allehanda och vi utdraga dlerur följande: Sedan Erik Dybeck 4804 uppbyggt sockerbruket vid Brunkebergstorg, afslöt han 4804 med sin bror, grosshandlaren Christian Dybeck, ett för denne ovanligt fördelaktigt kontrakt, nemligen: Ch. Dybeck skulle införskrifva alla brukets rudimaterier; E. Dybeck förband sig att ej köpa råsocker af någon annan; att genast lemna revers med 6 procents ränta för det socker Ch. lemnade; att dela förlusten å det råsocker, som under vägen hit förlorades; att ensam sköta hela rörelsen och låta Ch. fritt inspektera att allt rätt tillgick; att betala Ch. krukor och formar med 6 proc. löpande revers och låta Ch. behålla både dem och kopparn, i fall han öfverlefde E., samt att, detta allt oaktadt, lemna Ch. halfva avancen af hela sockerbruksrörelsen. I Maj månad hvarje år skulle inventarium göras och avancen delas och den betala 6 proc., som uttagit mer än sin andel. Slutligen förband sig E. att låta Ch. köpa hälften af sockerbruksegendomen och det för 40,500 Rdr Specie eller hälften af egendomens bokförda värde 24,000 Rdr Specie (84,000 Rdr Rgs,) men med godtgörelse för hvad efter 4804 egendomen påkostades. Oaktadt detta kontrakt kastade hela förmånen på Ch:s sida, skall likväl E. på 26 år samlat en förmögenhet af 300,000 Rdr. Käranderne draga af detta kontrakt den slutsats, att brodren CH. hade ett synnerligt välde öfver brodren E., och det är väl uppenbart. De fästa ock uppmärksamheten på Ch:s otacksamhet, som, oaktadt så många förmåner, hindrade brodrens, E:s giftermål och derigenom bidrog till E:s mot slutet af 4828 röjda svårmodighet och fjoskighet.n I början af år 1830 tog Ch. den sinnessvage brodren till sig, tvang dennes trolofvade och barn att flytta ur huset och upprättade två skriftliga afhandlingar, i hvilka han tillhandlade sig hälften af den sinnessvage brodrens sockerbruksegendom, dertill börande effekter, inventarier och tillgångar. Sedan lät han afföra den sinnessvage brodren E. till en tredje broder, prosten Carl Dybeck, i Odensvi, och 2 dagar derefter inställde sig Christian D:s måg, Th. Aspelin, i Justitiekollegium och återtog E:s testamente, på sätt i berättelsen om förra rättegången förmäldt är. Trolofvade hustrun och sonen fingo ej ens tillfälle att taga afsked af fadren, innan han, den 7 Januari 1837, afled, och blefvo ej heller kallade till bouppteckningen. De skaffade sig dock en afskrift, och deraf befanns, att, utom flera E:ssyskon, den då mera aflidne Christian D:s enda dotter, enkefru Lovisa Aspelin, anmält sig som arfvingar, samt att E:s bo, som 1830 utgjorde 300,000 Räår Bko, vid bouppteckningen ej värderats högre än 72,000 Råär; att E:s testamente ej omnämnts och att arfvingarne icke ens velat erkänna 600 Rdr, som fru Aspelin till trolofyvade hustruns och sonens underhåll betalt. Sedan domstolarne gillat hustruns och sonens anspråk, har väl enkefru Aspelin till dem utbetalt två summor, dem hon i bouppteckningen erkände sig vara E. D:s sterbhus skyldig, nämligen 27,400 Rdr enligt revers, och 41,694 Rdr enligt konto kurant af 1837; men deremot har hon dels vägrat att till dem utlemna E:s efterlemnade handelsböcker, dels nekat att hon innehade mer af hans qvarlåtenskap. Såsom grund för detta bar hon först åberopat de ofvannämnde köpeafhandlingarne, hvarigenom Christian Dybeck köpt hälften af brodren Eriks sockerbruksegendom för 27,100 Rdr och hälften af brukets inventarier och fordringar, mot en lifränta af 7,200 Rdr, men sedan uppgifvit, att Ch. D. inköpt hela E:s egendom, med fordringar och allt, utan att ändock derföre betala mer, än nyssnämnde köpeskilling ech lifränta. Käranderne hafva derföre stämt enkefru Aspelin, och hennes son, Thomas Aspelin, samt landtbrukaren Gustaf Dybeck, till Justitiekollegium, med påstående, att de måtte utgifva böckerne och beediga bouppteckningen; men Gustaf Dybeck svarade, att han 4840 lemnat böckerne till fru Aspelin, och bemälde fru och hennes son förklarade, att de ej ansågo sig pligtige jutgifva böcekerne, samt åberopade för öfrigt det köp, jaftidne Ch. D. ingått med E. D. Justitiekollegium vägrade upptaga saken, emedan E. Dybeck aflidit på landet. Käranderne hafva, i närvaro af notarius publicus, iutfordrat böckerne, etc., men de vägrades å nyo. KET VRT C oe SE AROS OR DALEN