Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 2

TT 7 —— folket, men han fann dem elakare än han sjelf; detta är utan tvifvel hvad han kallar sitt fälttåg till KonstantinebHvad hans mod angår, så lär det vara tewligen tvetydigt. Han är en af dessa storskrytare, som vi mer än en gång hafva råkat på, som, tvertemot ordspråket, ej tjuta med andra än fåren, Man känner imedlertid om honom två dueller; den ena på pistoler, på ytrettiofem steg, med en fattig fan, som var till ytre fjerdedelar blind; den andra var på värja med ett sjutton års gammalt barn, som aldrig satt sin fot på någon fäktsal; han sårade så väl den ena som den andra! Om din förtjusande dotter, som du ifrån mig skall omfamna och kyssa på båda kindbenen, är nog tokig att vilja pgifta sig med en narr af det slaget, så gjorde du pbäst i att sätta din förmögenhet på lifränta, så vida du ej känner dig nog ungdomlig för att försöka ännu en gång alt gilta om dig, hvilket, min gamla knarr! skulle vara fan så farligt vid vår ålder. Alltid din Mageron. — Nå väl, hvad säger du derom? frågade öfversten, i det han våldsamt ryckte bort glasögonen. Jag går genast för att tillsiga honom, min kära Tonayrion, att han straxt packar sig bort. Jag behöfver ej sådana storskrytare i milt hus; och på det han ej må uppreta min galla, så .... — Min far, det är onödigt, sade Estelle mildt; enligt allt utseende håller hr Tonayrion på att packa in Och innan frukosten lär han vara rest. — Du har då gifvit honom afsked? I den händelsen kom. hit och låt mig omfamna dig! Den unga enkan berättade morgonens tilldragelser. Vid berättelsen om scenen med tjufvarne, organiserad af hr Tonayrion, kände öfversten sin st