Aftonbladet – 7 augusti 1843, sida 3

— Den der uslingen är galen! utropade Tonayrion, i det han kastade en förkrossande blick på tjufven. — Galen! upprepade denne, utan att röra sig; det är du, min vän, som synes mig förvånande. Vet du, att den der herrn, som tänker på allt, har skickat efter gensdarmer, och du fordrar väl icke att jag skall låta släpa mig i fängelse, med händerna i handklofvar? Pylades hade knappt lidit det för Orest, och ehuru du är nära att liksom Orest falla i konvulsioner, så vet, att jag ej är någon Pylad. — Ni ser ju, att denna olycklige bar förlorat förståndet, återtog den vackra Raoul, i det han vände sig till Estelle med en häpen mine; tillåt att jag för ut honom. — Han är på intet vis tokiz, svarade fru Caussade, hvars nyfikenhet blifvit stegrad till högsta grad; förklara er fritt, fortfor hon, i det hon vände sig till mannen i blusen. — Det lönar visst mödan att du kastar för. krossande blickar på mig, återtog denne, utan att låta Tonayrions ilskna pantomim inverka på sig, Här är lagen gällande; gensdarmerne komma, oeh en längre efterlåtenhet skulle vara en dumhet, Vill du presentera mig för frun, ja eller nej? nej? är det inte så? Nå väl, se här ett litet bref, som skall tjena mig till rekommendation. Tjufven tog ur sin ficka ett papper, som han vördnadsfullt framräckte till frå Caussade. Då Tonayrion fick se: biljetten, skyndade han fram, för att gripa den, men Servian, som följde hans minsta rörelser, förekom honom genom en hastig gest. — Sakta! min herre, sade han, i det han lemnade påpperet till fru Caussade, Den vackra Raoul lät undfalla sig en hväsning af raseri, och upphöjde knytnäfven, liksom hade han velat krossa till stoft allt, som stod framför