Aftonbladet – 7 augusti 1843, sida 2

är den maktägande, och jag ser icke hvarföre jag skulle vägra mig det lilla nöjet att företaga en handling af myndighet, i det jag manar denna mannen inför min domstol. Han må komma! — Men, rnmin fru, invände Tonayrion, fruktar ni inte att åsynen af denna skurk skall uppväcka någon rörelse hos er. — Hvad skulle jag kunna frukta emeilan er och herr Servian? återtog den unga enkan. Nej, det är afejordt, låt honom komma; jag har alltid önskat att få se en tjuf i ansigtet, och i skogen var jag för rädd att kunna se något. Utan aktning för sin rivals bestämda opposition, gick Servian ur salongen, men återkom straxt derefter, åtföljd af mannen i blusen, som bevakades af två betjenter. Då han kom in vexlade tjufven en hastig blick med Tonayrion, bugade sig artigt för fru Caussade och vände sig sedan till Servian, i det han med ögat visade på betjenterna, som stodo vid dörren, — De der herrarne tyckas mig vara öfveflödiga, sade han. Jag är aldrig van att säga något inför livrker! Gör mig den artigheten och skicka ut dem i nästa rum. Jag är på intet vis någon missdådare, det bedyrar jag; för öfrigt vet ni väl att ni ensam är lika mycket värd, som sex gensdarmer. Servian gjorde: ett tecken åt betjenterns, som gingo ut ur salongen och tillslöto dörren. Tjufven helsade ånyo på fru Caussade med en otvungen mine, som på ett sällsamt sätt afbröt emot hans kostym och hans förra uppförande. — Min fru, sade han, det sätt, på hvilket jag presenterar mig hos er, är så eget och utomordentligt, att jag bör till .en början bedja er emottaga mina mest ödmjuka ursäkter för detta uppenbara kränkande af alla anständighetens lagar. — Men denne mannen är ingen af dem, som anföllo,zei85 sade. Estelle, hvilken, efter bofvens