Aftonbladet – 4 augusti 1843, sida 3

sonal. Mamsell Lenormand hörde till det fill: antal af personer, hvilkas hädangång kännes på det smärtsammaste inom vissa kretsar, och hvilks i den verld, hvarifrån de skiljas, lemna:en plats tom, som länge blir obesatt, så svårt är det att fylla den efter dem. Hvad Rothschild är bland bankirerne, var Lenormand bland deras fruar. Man kuhde hvarje dag, på bestämd timma, se en mängd folk gå in och ekipager hålla utanför ett ; hus vid Rue de Tournon i förstaden S:t Germain, liksom vid ett vexelkontor på betalningsdagen Å Å I PP Kw ww eller ett ministerhotell vid audienstimman. Den i stora sibyllan, som, känd i hela Paris, dref sitt yrke fritt och öppet som en vanlig handel, bodde loch mottog besök här. Hon kallade sig bokhandlerska och förläggerska (Editeur stod måladt öfT ver hennes boddörr); men hennes rätta yrke beIstod i att spå i kort, och härmed betjenade hon Ibåde hög och låg, mot och efter ersättning. I Ide yttre rummen till hennes smakfullt och rikt inredda våning mottogos de inträdande af tjenarinnan, som bad dem torka sina skodon, på det de ej måtte smutsa hennes matmoders mattor. I sjelfva salongen satt underqvinnan i göthisk drägt, och hennes första fråga var: För huru mycket vill ni hafva utläggningen gjord? Alltsom svaret utföll, för 40, 20, 30, 50, 100, 450 eller 200 francs, gjordes utläggningen enkel eller komplicerad. Detta fann den förnäma publiken alldeles i sin ordning. För 40 fr. (åerunder lades korten icke ut) hade man naturligtvis en ganska vanlig lycka, men då största deten af dem, som besökte mamsell Lenormand, voro rika och förnäma ståndspersoner, så gjorde fåfängan äfven här sitt till; man ville ej se snål ut, man täflade om att betala bra, och, hvad som-är ännu mycket märkvärdigare, man trodde på spåqvinnans ord. Korta notiser om den frågandes namn och fådernesland, om hans käraste böjelser, de djur och färger, han serdeles älskade, en blick på linierna på insidan af handen, mer behöfdes ej för att afslöja det dunkla tillkommande och t. ex. förutsäga en kavalleriofficer, att han inom kort tid skulle göra ett ärofullt fälttåg och blifva befordrad till öfverste. Jag känner fruntimmer i Paris, hvilka låta utlägga korten för sig före hvarje vigtig angelägenhet i deras lif — och hvad är icke vigtigt i ett fruntimmers lefnad? — och en annars qvick, bildad Fransman försäkrade mig belt nyligen, att han hvarje morgon började sitt dagsarbete med att fråga korten till råds; och på tio år hade de aldrig ljugit för bonom. Han berättade mig tillika, huruledes han sedan lång tid gjort den märkvärdiga erfarenheten, att en olycka händt honom, så snart han tagit på sig en ren skjorta. Det är hekant, att de här inrättade hyrvagnarna, som enkom äro bestämda till forsling af möbler vid utoch inflyttningar, och hvilka, i anseende till de här ofta förefallande flyttningarna, äro så upptagna, till och med på sönoch högtidsdagar, att man är nödsakad att betinga dem flera veckor förut, ej hafva någonting att göra på fredagarna, emedan ingen då vill flytta. I sanning, det snilirikaste folk i verlden är bra vidskepligt! Då en mängd dylika vidskepliga fördomar äro utredda bland alla samhällsklasser, så bör det ej förefalla underligt, om de industrigrenar, som bero på menniskornas lättrogenhet: spådom och underdoktorshandtverket, äro mycket indrägtiga och till och med kunna blifva källor till rikedom. M:ll Lenormand skall, enligt några, hafva efterlemnat en half, efter andra en hel million francs. Den fingerade, litterära förmögenheten, d. v. s. förlagsrättigheten till uppdiktade memoirer, och försäljningen af möblerna och garderoben skall dessutom inbringa arfvingarna en vacker summa, och flera underfruar hafva redan anmält sig, hvilka bjuda .egaren af huset vid Rue de Tournon en tiodubbelt stegrad hyra för den bekanta bokhandelslokalen, öch arfvingarne ansenliga summor för den saliga M:ll Lenormands konst och efterlemnade möbler; hennes bonin3 skulle då, liksom de rum, visa och siare, mensklighetens befriare och lyckliggörare, bebott, hållas helig och lemnas orörd, och affärerna fortsättas under samma firma. Circes gamla tjenarinna hör till det dyrbaraste af inventariet; det säges, att hon gör anspråk på en årlig lön af 3,000 francs, hvilken efterträderskan, eller en annan, som är vän af spådomskonsten, säkert med glädje betalar, då man väl kan antaga, att hon sett sin matmoder i korten. Utom de stillasittande charlatanerna, och de, som spå i kort, hvilkas afficher äro uppslagna ych utdelas vid alla gathörn, finnes här en otrolig mängd personer, som fritt och öppet spela dokorer och häxmästare bland den mest upplysta nation. Det är icke sällsynt, att man i den stora nedelpunkten för den nyare bildningen träffar en f de läkare, som utbasuna: sina helsobringande inderkurer öfver hela staden med pipor och trumnor. Jag såg nyligen ett praktexemplar af en ådan JEsculap på Chateletplatsen. Hr doktorn, n ståtlig och eldig herre till utseende och tal; tod upprätt i en liten, prydlig kaleseh, förspänd ned en dugtig fux, och började inbjudningen med en solokonsert på flöjt, hvilken snart följdes af horn, inder det hans betjent eiler kusk med bestämda ntervaller trummade dertill. Detta var en ockmat för hopen, och de strömmade ifrigt ill från alla sidor, så. att hela torget snart var ippfyldt med folk. Då han hade en tillräcklig samling omkring sig, lät ban sin tungas ljufvare och mera flytande ljud efterträda muösikens älskiga och till själen trängande språk; och så förTI REA RR INA IR ERRIN