Aftonbladet – 2 augusti 1843, sida 2

MÖRDAREN ALEXANDER BREITFELDTS l AFRÄTTNING. j Mördaren Alexander Breitfeldts öde är ändtligen oåterkalleligt afgjordt. Den sista sorgliga akten af den menskliga rättvisans straffande glafven uppfördes i dag på morgonen. Oaktadt ingen af tidningarne på, förhand hade tillkännagifvit tiden för afrättningen, och Breitfeldt först i går förmiddag förftyttades från Smedjegårdshäktet till Stadshuset, var likväl bela hufvudstaden i god tid i går tillräckligt underrättad om hvad som förestod. Redan från klockan fem i dag på morgonen började platsen utanför Stadshuset och uppåt Götbgatan, hvilken delingventen skulle passera, att fyllas med menniskor, ock före klockan sex bildade fotgängareg, ridande, omnibusar och andra ekipager en fortlöpande ström ut åt afrättsplatsen utanför Skanstull, så att icke allenast den i skogen afröjda plats, hvarest galgen är belägen och schavotten upprest, redan klockan half sju var nära fullsatt med menniskor, utan äfven alla träden deromkring högst upp i topparne klädda med pojkar, som uppklättrat deri. Detta sednare föranledde åtskilliga små föregående spektakel af föga uppbygglig natur, då pojkarne än kastade tallkottar på hvarandra mellan träden, än emellanåt gåfvo salfvor af hurrarop då något af träden brast och ett dussin derpå uppklättrade pojkar föllo i backen. Klockan omkring 7 anlände den vakt, som skulle formera spetsgården kring schavotten, hvilken var blott halfannan aln-upphöjd öfver marken; äfven anlände straxt derefter skarprättaren och hans drängar, likaså polismästaren och fogaten såsom befälhafvande på stället, åtföljde af öfvervaktmästaren. Den sednare, som var till häst, började kort derefter uppläsa Kongl. Maj:ts Dom, hvilken tillika innehöll afslaget på de af Breitfeldt och hans slägtingar ingifna nådeansökningar. Härefter dröjde det ännu en god stund, tills omkring klockan ett qvart på nio; innan delingventen till fots anlände. Han ledsagades af tvänne prestmän, Hr fångpredikanten Wallinder och Hr v. komministern Frunck, en på hvardera sidan, Det syntes ätt han användt en serdeles omsorg på sin klädsel, som bestod af svart bonjour, svarta byxor, hvit halsduk och hvita handskar. Han uppsteg utan: biträde och med temligen stadiga steg på schavotten, men hyen var blekgul och ögonen syntes nästan halfsläckta. Då fhan kommit upp vände han sig först till Hr fångpredikanten och talade sakta några ord med honom, derefter aftog han sjelf rocken och halsduken, det förra icke utan svårighet, emedan rocken satt mycket spänd. -.Sedan vidare skjortkragen blifvit uppvikt, vände han sig mot stupstocken och uppgaf dervid några svaga klagoljud, under det ett par tårar tillrade ned öfver hans kinder. Nu blefvo ögonen förbundna, och under